Om man saknar en gemenskap måste man skapa en

 
 
 
Jag har inte riktigt haft energi till att blogga, det känns som att det alltid blir så deprimerande och jag orkar inte riktigt fördjupa mig i mina tankar. Jag vill nu försöka ta tag i det som jag har tänkt länge på, men inte riktigt vågat ge mig in i. Jag tänkte i alla fall ge det ett försök nu, och det är ett försöka skapa en gemenskap för (unga) med social ångest. Jag klarar inte av att söka mig till människor, de måste söka sig till mig. Det känns tryggast. Min tanke är att vi ska vara ett stöd till varandra. Jag vet att det är många som befinner sig i liknande situationer. Jag vill verkligen försöka förändra mitt liv, och något som jag gärna vill göra är också att vara ett stöd till andra. Jag måste försöka bygga upp mig själv istället för att gömma mig för allt som gör ont. Det går inte längre. Börjar få panik över att åren rinner iväg... Jag är inte 18 år längre. Det känns som att jag, speciellt, senaste 2 årsen, har tappat bort mig själv, mina drömmar och hoppet om någonting bättre. Det känns sorgligt. Jag måste få upp hoppet igen för faktum är att det aldrig är försent att börja kämpa för ett bättre liv, även om det verkligen kan kännas hopplöst. 
 
Jag tänker att någon kanske googlar social ångest, eller liknande, och hamnar här. Om man då är intresserad av att joina facebook gruppen får man gärna skriva en kommentar+lämna sin mejl så skickar jag en länk. 

Obs. Jag loggar aldrig in på mejlen jag angett här så skicka gärna en kommentar istället. Jag loggar in här på bloggen väldigt sällan också men jag ska försöka komma ihåg att kolla in då och då. 
 
Ta hand om dig!





Namn:
stammis?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback