Everyone keeps a darker place


Birdy har släppt ett nytt album - veckans (enda) positiva.

Ja nu var det ett tag sedan jag bloggade... Jag har inte riktigt haft energin. Det har varit två jobbiga veckor. Jag vet inte riktigt om jag kan sammanfatta det. Vill mest glömma allt som varit och försöka samla krafter för att klara av två veckor till. Jag har nämligen fått schemana för kommande två veckor och det är ingen höjdare men jag får försöka ta en dag i taget så att det känns lite mer hanterligt. Ledig den 12-13, får försöka se fram emot det. Berättar mer om vad jag ska göra när det närmar sig!

Något som har börjat kännas lite tyngre är mötena. Jag börjar verkligen känna mig utanför nu, förut prata liksom ingen så mycket men nu är de andra rätt bra vänner och jag bara sitter där ungefär. Jättejobbigt. Om jag bara kunde börja om nu hade jag försökt vara lite mer framåt och tagit mer plats så att jag inte fastnade i den tysta "konstiga" rollen men ja, nu har det blivit så redan. Fan, att det ska vara så svårt att bryta mönster...

Den ena tjejen sa på förra veckan möte (Läs:samma person som sa att jag skulle berätta, ni som läst tidigare inlägg förstår - hoppas jag) att jag alltid ser ut som att jag är trött på dem(???!!) Alltså, jag minns inte ordagrant eftersom att jag försökte förtränga det direkt men något sådant sa hon... Den kommentaren tog rätt hårt - tänk om jag faktiskt ser så ut? Dryg liksom. Usch. Det är ju inte direkt det intrycket man vill ge men om jag är obekväm i en situation har jag alltid haft svårt att dölja det, det är min känsla i alla fall. Jag vet inte hur mycket mitt krig inuti syns utanpå.

Jag fyller år nästa vecka, det låter kanske märkligt men det känns otroligt tungt. Jag har inte alls hunnit eller kommit sålängt som jag hade velat vid den här åldern. Alla andra har kommit så mycket längre känns det som. Jag känner mig fortfarande som ett barn, men nu är jag verkligen långt ifrån ett... Det är svårt för mig att ta in att jag så gammal som jag är. (Läs:Jag kan inte skriva min ålder - får ångest) Så jobbigt men jag får försöka tänka att jag faktiskt fortfarande är ung, även om jag är vuxen.
 





Namn:
stammis?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback