Jag lägger mig ner här på golvet - jag orkar inte leva längre

 
Till dig som inte vill leva längre

Viktiga ord till dig ❤️ (Och till alla andra där ute)

Publicerat av Aftonbladet Boom den 18 februari 2016
 
Jag orkar inte vad fint, ögonen svämmer över. Jag gråter alltid när någon beskriver hur jag känner eller bara är snäll. Det är så ovant, kan människor vara snälla? Jag inser ibland att svaret är Ja och då blir jag alldeles lycklig och hoppfull.

Den här veckan har varit tung men för att tänka positivt - tänkt att jag faktiskt tog mig igenom den. Jag fick väldigt dåliga ändringar på mitt schema nästa vecka, det känns nästan som om de försöker knäcka mig även om jag vet att så inte är fallet. (eller?) Jättemånga delade pass. På tisdag vet jag inte hur jag ska klara av det, måste vara med en person jag inte känner hela dagen + skjutsa henne. 49 min bara dit. Just nu har jag svårt att överhuvutaget tänka mig in i den situationen. Den ångesten jag kommer ha och för all del: redan har. Fan. Jag blir verkligen förstummad av ångest i sociala situationen. 

Jag fick den informationen på morgonen när jag höll på att städa hos något. Börjat vara överdrivet nogrann nu, orkar verkligen inte att folk ska hålla på att klaga. Aldrig duger något. (Läs:Ja jag är bitter) Panik. Stress. När jag tillslut är klar där efter 5 timmar gick jag till dörren. Det var ett fönster i dörren så jag tittade ut. Jag sår då ett antal kråkor som hade kalasat på påsarna med rester som jag ställt utanför dörren... Över hela trädgården. Ni vet när man bara stirrar rakt ut i luften och känner sig alldeles tom? Då brast det. Jag lägger mig ner här på golvet - jag orkar inte leva längre. 

Lite komiskt i efterhand (eller inte) men där och då orkade jag verkligen inte, på riktigt. Det är sådana smågrejor som man bara inte pallar med. Det är nog som det är. Låt mig vara ifred. 

Nu har jag i alla fall köpt något form av kosttillskott(?) som typ ska göra en lugn(?) mindre orolig eller något likande. Jag återkommer om det fungerar. Jag har alltid varit så emot allt sådant men jag är desperat. Det här håller inte: Jag kommer att stå och trampa på samma plats hela livet och dö av ångest, om jag inte gör något åt det. Nu är det ju inte värsta ångestdämpande medicinen, som det lät som nu, utan någon naturgrej men ja. vi får se. Jag vill vara naiv och tro att allt kommer att lösa sig, att livet kommer att bli bättre på något sätt. 





Namn:
stammis?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback