Utmanat mig själv

 
 
Jag behöver i alla fall inte fundera på om jag pratar för lite...


Jag lever men jag har inte haft någon energi eller motivation att blogga... Det känns som att jag har så mycket i mig som jag väljer att blunda för och ignorera. Jag lever i förnekelse och känner mig less på mig själv och mina tankar. Det är förmodligen därför jag inte orkar sätta ord på mitt liv, vad jag känner och tänker. Det tar emot något oerhört. 

Jag klarade i alla fall kursen (Läs: den jag skrev om i förra inlägget). Jag fick bra betyg på alla uppgifterna, däremot var det oerhört mycket att lära sig till provet. Jag satt dygnet runt men det var otroligt tråkigt och ointressant (Läs:naturkunskap) Det var svårt att få in allt. Oerhört frustrerande när jag satt där på provet och insåg att jag inte kunde svara på frågor som jag hade läst svaret på minst 300 gånger. Jobbig, misslyckad känsla. Men det slutade med ett C i kursen och det är jag nöjd med. Nu går jag en annan kurs, två uppgifter kvar. Det känns som att jag behöver göra något utöver jobbet, som känns meningsfullt. Ja, nu är det ju egentligen inte det. (Läs: Jag behöver ju egentligen inte gå nån mer gymnasiekurs) Men det känns som att jag står still annars, vilket jag ju gör oavsett men känslan. Det känns som att det här blev en väldigt snurrig förklaring men det är inget jämfört med hur det är i mitt huvud... Jag borde försöka söka lite nya jobb men det är svårt, det är så många steg som känns i princip omöjliga. Tryggheten i mitt nurvarande jobb får mig att stanna till, även om jag vill komma bort från det. Jag borde börja plugga (Läs:söka en utbildning). Mitt självförtroende kommer ju inte växa av sig själv men det är som att jag väntar på det. Ja, och att någon ska berätta för mig vad jag ska jobba med... Och intala mig om att jag kommer att klara en utbildning. 

I övrigt har jag klippt mig! Det är förmodligen ingen stor grej för 90% av befolkningen men alltså... Jag har tänkt göra det i flera månader men det är väldigt ångestfyllt för mig. Strax innan varje besök funderar jag på "varför utsätter jag mig för det här?!!!" Jag får panik. Men i år har jag faktiskt klippt mig två gånger, med denna, vilket är rekord. Det är alltså den sociala biten jag tycker är jobbig, framförallt. Hatar att sitta och titta på mig själv också, även om jag brukar försöka undvika det, och titta någon annanstans. Typ neråt. Jag klippte av ungefär hela håret så det var lite nervöst. Slingade håret för första gången också, så det tog väldigt långtid. Jag har aldrig varit hos en frisör så länge brukar ta max 1 timme i vanliga fall. Nu satt jag där i 2 och½ timme. Jobbigt men det gick ändå Ok.    Det kändes framförallt bra att ha klara av det.


Imorgon är det julafton, det känns konstigt. Året gick så snabbt och det ser ut att vara höst ute. Jag tycker mest att det är ångestfyllt med julen... Jag är inte alls förutsägbar. Mina negativa känslor kring julen beror till största del på min sociala ångest. Det känns riktigt jobbigt att ha, för mig, två dagar framför mig där jag måste umgås även om det är med väldigt få människor. Men det är nästa värre med tanke på att det blir mer fokus på en. Jaja, det går förhoppningsvis snabbt över och det känns nästan alltid värre innan än vad det faktiskt blir. Snart är det ett nytt år, i bästa fall blir det ett bättre år. Jag känner mig orolig inför det nya året men jag får tvinga mig själv att vara hoppfull... Jag ska försöka gå emot min inre pessimist och tänka positivt.

God jul!






Namn:
stammis?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback