Din tid kommer

               
 
Jag älskar verkligen Håkans nya låt och någonstans är det ju allt man hoppas på, att det blir bättre om en bara håller ut.
Din tid kommer. 

Jag har känt mig totalt slut den här veckan. Det har vissa ögonblick känts som att det enda jag kan göra är att lägga mig ner och ge upp. Nu var jag lite dramatisk men ibland kan man verkligen känna så. Delade pass vid två tillfällen och det kändes väldigt awkward. Jag tycker synd om personer jag delar pass med för jag är väldigt obekväm. Jag riktigt känner hur udda och antisocial andra tycker att jag är, även om känslan ligger mycket hos mig själv. Det blir så tomt i mig, jag vet inte vad jag ska säga och även om jag vet det får jag inte fram det på grund av ångest...

I torsdags fick jag ett mindre roligt mejl. Det var från chefen. (som för övrigt inte är jättelämpad för det jobbet, använder diverse härskartekniker o.s.v.) Jag blev kallad till möte angående "Min frånvaro och förstadagsintyg". (??!) Blev väldigt förvånad och ångestfylld. Jag vet inte på hur många utvecklingssamtal de har klagat på min frånvaro så det här samtalet kommer kännas oerhört jobbigt, även om det inte känns befogat. Med tanke på att jag, vad jag kan minnas, bara sjukanmält mig tre gånger. Visst, det var korta perioder men det känns väldigt överdrivet att kräva förstadagsintyg, SÅ mycket har jag ju inte varit hemma och senaste gången var för ungefär två månader sedan. Jag vet att många andra har varit sjuka betydligt mer än så. Jag känner mig väldigt utpekad och fick feber bara jag hörde om det, för då kan man ju inte vara sjuk. Vem orkar ta sig till en läkare? Ingen med social ångest i alla fall.  Vi får se hur samtalet går. Om jag inte dör av ångest innan.

Nästa vecka är jag ganska lugn inför ovanligt nog. Jag är nämligen ledig två dagar(!) Jag ska se James morrison 12 april och det är jag väldigt peppad inför. Hans låt "Broken string" var en av de första låtar jag lyssnade på, om och om igen. Jag har även klipptid den 12, ÅNGEST. Bara att ringa var ett litet helvete för mig. Jag hatar verkligen att gå till frisören... Men om det nu inte blir katastrof vet jag att det kommer kännas bra efteråt. Jag vill känna mig lite fin inför att visa mig inför människor liksom. Så jag hoppas verkligen att jag blir nöjd. Vi planerar att köra bill till stockholm, lite nervös är jag allt. Men jag intalar mig själv om att jag har stor vana att köra bil nu. jag blir dock osäker när det är många körfält och så, men jag tror nog att det kommer gå bra.





Namn:
stammis?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback