Någon dag kommer vi hitta det vi söker

 
 
Den här veckan har varit intressant... Jag börjar nästan tro på teorin att man straffas av någon om man haft det bra (Läs:okej) ett tag, så att det liksom jämnar ut sig. Det går i och för sig inte riktigt ihop, med tanke på att jag straffas även om jag haft ett helvete under en livstid. (nej, jag är inte alls bitter, inte alls...) Jag var ju hemma måndag och tisdag, även om man egentligen inte får vara sjuk på det där jobbet. De blir verkligen snea men vafan, jag går snart under. Jag behövde verkligen vila. Gärna 2 veckor men det fick räcka med två dagar. I torsdags var det verkligen hemskt på jobbet... kunden var hemma när jag gick in men öppnade inte när jag ringde på, satt och tittade på tv. Obekvämt är bara förnamnet. Sedan hittade jag inte trasorna så var tvungen att fråga, ÅNGEST. Ja, sedan satt personen i vardagsrummet även om det fanns en övervåning. Jag hoppades hela tiden på att människan skulle gå upp, flytta på sig, jag gjorde klart allt på nedervåningen förutom rummet hon satt i men hon flyttade sig inte(!) så tillslut var jag ju så illa tvungen att bara gå in i rummet hon satt i och börja dammsuga. Ville dö.
Då gick hon i alla fall upp, bara det att jag skulle ju städa på övervånningen 2 miuter efteråt. Då satt hon i ett rum där istället, och så kom ännu en människa och satt sig där uppe(!)  Jag blir så less, de borde väl förstå att de är i vägen... Att de skapar ångest (nej. okej, just det är kanske lite svårt för dem att förstå) Jag blev helt kallsvettig tillslut, usch vilken ångest det var.
 
I fredags var det också sjukt jobbigt, stod nämligen att jag skulle städa hos någon i fyra timmar på schemat och två timmar på kundkortet. Skickade ett sms till kontoret och frågade om jag skulle städa övervåningen också med tanke på att jag skulle vara där fyra timmar och inte i två. Jag fick ett svar två timmar efteråt där det stod: Jag ska kolla upp det. Ja tackar fan för det. Jag tror dock att hon glömde bort det, eventuellt sket i det för jag fick aldrig något svar. Inte första gången. I alla fall. Jag bestämde mig för att gå när jag var klar där nere, man kan ju inte bara chansa och börja städa hela huset och jag ville ju gärna gå hem - inte vänta i två timmar. Det var givetvis med ångest jag bestämde mig för att gå - egentligen får man inte gå tidigare, men jag tänker väl lite att ingen kommer att få reda på det ändå... Häpp, där fick jag. Tror ni inte att kunden kommer exakt när jag går ut genom dörren?! Jo. "Är du redan klar" säger människan och ser väldigt skeptisk ut. Fyfan, där ville jag sjunka genom jorden. Jag kom ganska snabbt fram till att jag skulle ha städat där upp också "Tur att jag kom då" tycker han, det kan ju diskuteras...

Jag fick gå in igen, klä av mig alla kläderna (Ja alltså ytterkläderna) och börja igen, städa i två timmar till. På det var han hemma då också. Så. Oerhört. Pinsamt. Dog. (Läs:ville dö) Ibland kan jag verkligen undra om det verkligen är såhär det ska vara nu. Det. måste. finnas. något mer , något annat - något bättre.







Namn:
stammis?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback