Stockholm


         Min frukost på hotellet, målet var att slippa lägga pengar på mat den dagen... (Jag lyckades)

Jag var ju i Stockholm förra veckan måndag-tisdag för att se Mia Skäringers föreställning. Det började väldigt dåligt med att min syster råkade vara ivägen för en ilsken cyklist påvägen till tåget, han började liksom skälla ut henne och jag blev otroligt förbannad så jag sa: Du behöver ju inte vara otrevlig. Och han ba Vad säger du?!!!" Människor alltså... Gå vidare i ditt liv liksom. Blev helt överdrivet förstörd av den händelsen (Läs:överkänslig) på det kunde jag inte släppa jobbet för jag saknade en nyckel och hade långt att köra på onsdag (Läs:ångest). Men i alla fall. Jag kände mig tvungen att ta en taxi till frisören när vi kom fram, skulle verkligen inte ha hittat annars för vi hade bara 30 min på hos. Kostanden för det blev 189 kr(!!!) Vi åkte max i 2 min, så störigt.... Visst, man vet ju att det är dyrt men så dyrt?! Det känns orimligt och jag fick ångest igen, det är ändå väldigt mycket pengar som kändes onödigt att göra av med. Menmen, livet går vidare. Paniken var enorm innan jag gick in till frisören, det kändes plötsligt inte som en så bra idé som när jag beställde tiden på nätet, 3 månader tidigare.
 
Jag hatar verkligen att gå till frisören. Det värsta är spegeln. Jag tycker jag ser så otroligt ful ut, jag kan inte titta på mig själv, när jag gör det (Läs:lite svårt att undvika till 100%) får jag en orhörd ångest. Jag tycker ju inte alltid att det är riktigt så illa, men det känns som att speglarna gör en fulare eller om det är det starka ljuset... Jaja. Jag sa hur jag ville ha det och för att se det positivt - hon klippte inte av allt mitt hår men alltså, hon klippte för lite istället. Jag ville ha lite kortare lugg men det uppfatta hon uppenbarligen inte, hon klippte bara luggen liiiiite kortare än restan av håret och bara lite på topparna. -570 kr. Det kändes väldigt ovärt men bätte än förut blev det ju, det var otroligt slitet. Ok nöjd blev jag i alla fall.

Sedan drappades vi av panik, hur sjutton hittar vi till hotellet? Mobilen med kartan la av så det kändes helt hopplöst, som att vi skulle virra runt i Stockholm hela natten. Det här var vid 17:00 tiden, så det var ju kolsvart på det. Jag tyckte ändå att jag höll mig någorlunda lugn, jag brukar bryta ihop vid sådana situationer men jag försökte tänka positivt. Tillslut hittade vi faktiskt, det kändes helt overkligt. Jag brukar inte ha tur men där hade vi faktiskt tur. Föreställningen var Ok, hennes andra var bättre tycker jag men det var rätt roligt emellanåt och jag gillade sångarna hon lagt in emellan, det blev väldigt fint. Det bästa var ändå på slutet när alla ställde sig upp och klappade händerna, haha... Det är en sån mäktig känsla och man känner en sån gemenskap, här står vi och ger henne kärlek liksom. Det är fint!

I övrigt känns allt skit i vanlig ordning. Gah, det här jobbet alltså.. Nu börjar det ju bli halt på vägarna också, får sådan ångest över att jag kommer att råka ut för en trafikolycka, det är ju trots allt långa sträckor jag måste köra 4 dagar av 5 typ. Det är för mycket. Jag måste komma därifrån... Vill ringa och säga upp mig nu direkt.





Namn:
stammis?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback