black friday

 
Jag förstår verkligen varför det heter just black friday, det är verkligen en svart dag för ekonomin. Det blev inte så lyckat att börja kolla runt på rean, då hittar man ju massor som man "måste ha" och det mesta är inte ens på rea. Hjälpte ju inte precis att jag mådde rätt kasst, ångestshoppa är aldrig bra. Men det känns så i stunden. Sedan är det ju julklappstider på det - jag får alltid ångest då, framförallt beslutsångest. Vill köpa bra saker men vad är ens bra? Flummigt.
 
Det känns som om hela förra veckan var ett svart hål, tänkte skriva något om veckan men jag minns ingenting. Allt är bara svart. Orkar inte ens tänka. Nåt positivt är i alla fall att jag har en fin julkalender från bodyshop det här året, det kan man ju unna sig nu när man jobbar tänkte jag. Så nu har man åtminstonde något att se fram emot varje dag. Jag skulle behöva en sån året runt känner jag, det hade varit något! Vill egentligen ha en sådan med trisslotter också, men det hade blivit lite väl dyrt. Men tänk om man vann 1 miljon, bara tanken på att den möjligheten fanns gör ju att man får något slags hopp för framtiden och känner livsglädje. Något som saknas lite nu känner jag. Peppigt inlägg.

Usch nej. Jag vill gå i ide nu.

Stockholm


         Min frukost på hotellet, målet var att slippa lägga pengar på mat den dagen... (Jag lyckades)

Jag var ju i Stockholm förra veckan måndag-tisdag för att se Mia Skäringers föreställning. Det började väldigt dåligt med att min syster råkade vara ivägen för en ilsken cyklist påvägen till tåget, han började liksom skälla ut henne och jag blev otroligt förbannad så jag sa: Du behöver ju inte vara otrevlig. Och han ba Vad säger du?!!!" Människor alltså... Gå vidare i ditt liv liksom. Blev helt överdrivet förstörd av den händelsen (Läs:överkänslig) på det kunde jag inte släppa jobbet för jag saknade en nyckel och hade långt att köra på onsdag (Läs:ångest). Men i alla fall. Jag kände mig tvungen att ta en taxi till frisören när vi kom fram, skulle verkligen inte ha hittat annars för vi hade bara 30 min på hos. Kostanden för det blev 189 kr(!!!) Vi åkte max i 2 min, så störigt.... Visst, man vet ju att det är dyrt men så dyrt?! Det känns orimligt och jag fick ångest igen, det är ändå väldigt mycket pengar som kändes onödigt att göra av med. Menmen, livet går vidare. Paniken var enorm innan jag gick in till frisören, det kändes plötsligt inte som en så bra idé som när jag beställde tiden på nätet, 3 månader tidigare.
 
Jag hatar verkligen att gå till frisören. Det värsta är spegeln. Jag tycker jag ser så otroligt ful ut, jag kan inte titta på mig själv, när jag gör det (Läs:lite svårt att undvika till 100%) får jag en orhörd ångest. Jag tycker ju inte alltid att det är riktigt så illa, men det känns som att speglarna gör en fulare eller om det är det starka ljuset... Jaja. Jag sa hur jag ville ha det och för att se det positivt - hon klippte inte av allt mitt hår men alltså, hon klippte för lite istället. Jag ville ha lite kortare lugg men det uppfatta hon uppenbarligen inte, hon klippte bara luggen liiiiite kortare än restan av håret och bara lite på topparna. -570 kr. Det kändes väldigt ovärt men bätte än förut blev det ju, det var otroligt slitet. Ok nöjd blev jag i alla fall.

Sedan drappades vi av panik, hur sjutton hittar vi till hotellet? Mobilen med kartan la av så det kändes helt hopplöst, som att vi skulle virra runt i Stockholm hela natten. Det här var vid 17:00 tiden, så det var ju kolsvart på det. Jag tyckte ändå att jag höll mig någorlunda lugn, jag brukar bryta ihop vid sådana situationer men jag försökte tänka positivt. Tillslut hittade vi faktiskt, det kändes helt overkligt. Jag brukar inte ha tur men där hade vi faktiskt tur. Föreställningen var Ok, hennes andra var bättre tycker jag men det var rätt roligt emellanåt och jag gillade sångarna hon lagt in emellan, det blev väldigt fint. Det bästa var ändå på slutet när alla ställde sig upp och klappade händerna, haha... Det är en sån mäktig känsla och man känner en sån gemenskap, här står vi och ger henne kärlek liksom. Det är fint!

I övrigt känns allt skit i vanlig ordning. Gah, det här jobbet alltså.. Nu börjar det ju bli halt på vägarna också, får sådan ångest över att jag kommer att råka ut för en trafikolycka, det är ju trots allt långa sträckor jag måste köra 4 dagar av 5 typ. Det är för mycket. Jag måste komma därifrån... Vill ringa och säga upp mig nu direkt.


Alltså, åhhhh jag dör så fint mitt i allt hemska. Det är svårt att ta in det som har hänt och händer, hot om terrorattacker och så vidare. Usch, jag orkar faktiskt inte tänka på det, det är nog som det är utan den ondskan.

"kan du hjälpa mig?"

 
 
 
Det är så skönt att ha kollegor som ställer upp för en, hehe! Nästan så att man tror att de har pratat ihop sig för att driva med mig... Det här är alltså fem olika personer jag frågat om hjälp, för något jag egentligen inte ens har ansvar för - något vi ska hjälpas åt med men som jag har fått ta i två veckor nu. Jag vet inte vad jag ska säga... Jag ska alltså vara ledig måndag-tisdag, jag och min syster ska åka och kolla på Mia Skäringers förställning, sett fram emot det hela året. Jag har också beställt klipptid, tänkte att det är lika bra att få det gjort. Det känns inte lika kul, ångest deluxe. Bara det att sitta och titta sig själv i spegeln+ försöka vara social+ ha ångest över att det kommer se förjävligt ut. Men det är bara att försöka klara av det och hoppas att det är värt det den här gången, förra gången bröt jag ju ihop totalt.... Det såg inte klokt ut.
 
Till saken hör att jag fick alla nycklar för den här staden för ca två veckor sedan, eftersom det är kaos på kontoret. Nu måste någon annan ta dem, eftersom jag är ledig. Jag ska ju egentligen inte ens ha dem men ingen annan vill, mellan raderna handlar det ju om det och inget annat. Jag fick panik i fredags när jag försökte få någon att ta nycklarna och alla vägrade. Vad gör man? Jag har ingen aning, man kan ju inte annat än fråga.
 

 
I veckan åkte jag till en stad ca 50 min bort, när jag kom fram ringde de och sa att kunden bokat av. Skratta eller gråta? Det är frågan, det är ju inte första gången... Bara att åka hela vägen hem igen. Jag fick också ändrat schema för nästa vecka, känns som ett straff för jag är ledig med tanke på att jag fick en kund 60 min bort på morgonen, och sedan en 60 min bort därifrån till nästa kund. Typ tre timmars körande den dagen. Usch. På det har jag inte nycklarna jag behöver, det är en sådan ångest och panik, stress. Men jag ska försöka tänka bort det måndag-tisdag även om det blir svårt.
 
Håll tummarna för att jag hittar till frisören i Sthlm samt att de inte klipper av allt mitt hår! 

Skit vecka

I måndags var jag ledig för att lämna in bilen på lagning - helt okej. Men sedan gick det utför. Jag fick otroligt ont i örat och hade det hela veckan+allmänt hängig, kände bara för att dö. Jag kunde ju inte gärna sjukanmäla mig eftersom jag gjorde det två dagar förra veckan... I tisdags fick jag klagomål↓ Alltså, det måste finnas en speciell plats i helvetet för sådana som klagar på städare, gud städa själv om du inte är nöjd(!) Förlåt men så känner jag. (även om jag överdriver lite men man blir liiiite less)

 
"Hur känner du för den städningen" Ehm, vad ska man svara på det? Skit som vanligt? Det går ju inte. Jag kände för att svara: "Oj, då måste jag ha gått in i fel lägenhet"... I onsdag var jag tvungen att åka till en stad längre bort - alltid lika irriterande eftersom chefen sa på intervjun att jag skulle få jobb i samma stad. Trots det måste jag ligga och köra till andra städer, ofta, flera gånger i veckan. När det bara är för två timmar känns det extra tungt. I lägenheten jag kom till fanns det ingen luft alls och på det fungerade inte dammsugaren... Orkade inte. I torsdags var jag tvungen att köra långt igen. Jag hade ingen nyckeln heller, frågade långt innnan vart den var och de svarade att den låg hos kunden. Tror ni att den gjorde det? Givetvis inte, jag kände verkligen det på mig. Så där satt jag och väntade, i två timmar. De sa att de skulle ringa upp "om en stund", men timmarna gick. Tillslut kom kunden hem och öppnade, inte alls stressigt att göra det jag måste på en timme istället för fyra...

I fredags var jag tvungen att åka och lämna nycklar till kollegor, sedan 2 min innan passet, när jag redan var hos kunden ringde de från kontoret och sa att kunden avbokat. Tack för det liksom, kunde jag ha sovit hela morgonen+sluppit stressa. Det var en bra bit och åka också... Sedan erbjöd de mig en kund i en annan stad istället, jag tänkte bara "Jag orkar fasen inte" det var bara för två timmar dessutom... Då säger hon "Då får du inget betalt, då" för man ska egentligen få betalt om någon avbokar i sista minuten... Sedan blev hon jättesne för det och vägra svara på vad larmkoden till min nästa kund var. Vissa människor alltså.

Så ja, usch. Nästa veckan kommer också bli skit+har delat pass+kunder som är hemma... Men nu:fortfarande lördag = försöka tänka bort jobbet, tyvärr mår jag inte jättebra men man får försöka vila upp sig med choklad och pizza. ...det här blev ett väldigt negativt och gnälligt inlägg men ibland måste man bara klaga av sig lite, eller en hel del. Jag försöker tänka att det bara är en period i mitt liv, att det kommer bli bättre och att jag kommer att hitta hem, om ni förstår hur jag menar.

Matinspiration

 
 
Jag tänkte att jag, som omväxling, kan skriva om något annat än min ångest. Mat kändes väldigt rätt. Jag tycker om att äta, det är min favoritsysselsättning. Min mage tål inte riktigt mat dessvärre, tror att jag är laktosintolerant men jag blundar för det - det gör för ont att tänka på. (Läs: Choklad är det jag lever för). I alla fall. Jag tänkte göra en lista så att jag (och andra som vill givetvis) kan titta på den när en inte vet vad man ska göra för mat, det mesta är billigt bortsett från laxtackos, lax är ju sjukt dyrt tyvärr. Jag äter helst vegetariskt, men jag älskar fisk så det äter jag ibland. Om ni vill ha recept, klicka på maträtten. 

  • Laxtacos (såsen till är ett måste)
  • Pizza fisk
  • Gräddstuvade vegetariska köttbullar . sjukt goda, men såsen blir lite stark så jag brukar ha i rätt mycket mer grädde i. Plus att jag brukar göra såsen bredvid, det är smart om man inte tänker äta alla på samma gång)
  • Zucchinigratäng. Låter krångligt men är jättelätt, och otroligt gott. Jag brukar skippa löken)
  • Vegetarisk kålsoppaRäcker otroligt länge och är faktiskt oerhört gottl)
  • Spenatspoppa+blomkålssoppa. Jag hittar inte receptet jag använder, men det jag har i är typ bara spenat eller blomkål, grädde och salt/peppar. Sedan bara att mixa ihop.
  • Spenat och broccolipaj. Jag hittar inte mitt recept på det heller men pajdegen brukar jag göra lite nyttigare av vetemjöl med fullkorn och havregryn, blir mycket knaprigare då också.
  • Vegetarisk Tacopaj, bara att göra som en vanlig men med annat "kött". Billigare också.
  • Piroger med kantarellstuvning, man får göra degen för sig och sedan kantarellstuvning som fyllning. Otroligt gott.
  • *Pasta med sås på champinjoner och purjolök.  
  • Morotsoppa. Det receptet har jag hittat på lite själv, otroligt god om jag får säga det själv. Då tar man bara ett paket morötter, kokar ca 5 av dem, river resten. Sedan fräser man de rivna morötterna, ha sedan i 1 liter vatten och en buljong träning. Låt koka till de rivna morätterna är mjuka. Ta de koka (mjuka) morötterna och mosa dom till en  puré, och ha i soppan och även 2 dl creme fraiche. Man kan öven ha lite grädde i om en har hemma, det blir gott. Sedan är det bara att koka upp och salta/peppra som man känner.
Så nu tror jag att jag fick med de flesta maträtter jag brukar göra!