Music is my escape

 
       
 
Ny låt av Birdy, jag älskar den - hennes röst.
 
Min vecka har varit okej, bortsett från tre händelser... (Läs:jag har inte så höga krav på en okej vecka) Den första mindre lyckade händelsen inträffade i tisdags när min GPS visade att jag skulle köra rakt igenom ett hus. Alltså - paniken när klockan är 8:00 och en ska vara där 8:00 och gps:en visar helt galet fel. Vafan gör man? Jag bröt ihop och visste inte vad jag skulle ta mig till. Tillslut gick jag ur bilen och knacka på hos några hus, sprang runt som en galning... Ni hade nog aldrig kunna tro att det var jag när jag sedan ser en människa och sprnger till honom... Där kan vi prata desperation. Han förklarar då någon som var helt omöjligt att förstå. Jag kände bara hur allt kommer att gå åt helvete. Men när jag väl vänder börjar GPS:en visa rätt?! Men det visste jag ju inte innan jag var framme, så det var verkligen ångestfyllt. Jag blev över 30 min sent.
 
Sedan i torsdags var det ett nyckelmöte någon annanstans, så jag fick en väldig ångest över det. Jag vet inte exakt varför jag kände så men det påverkade hela dagen, och jag kände hur jag hållde på att svimma och spy samtidigt under hela dagen, helt kallsvettig. Usch, mådde verkligen skit. I fredags delade jag pass med en människa under 6 timmar, det var otroligt jobbigt. Det kändes inte som vi klickade alls och som att hon tyckte jag var allmänt konstigt (som det känns som alla tycker men ändå, finns ju olika skalor) Under sista timmen kom kunden hem och är fullständigt galen... "Har någon av er varit här förut??!!" Nej, det hade ju ingen av oss, och han hade tydligt sagt till att han ville att samma skulle komma. "Det är obehagligt att ha människor här jag inte vet vilka det äääääääärrrrr!!" "Får jag nyckeln!!" Alltså... Det är ju inte direkt vårat fel att dom sagt att vi ska åka dit? Vi slet som sjutton där och så får man värsta utskällningen? Aja. Tacksamt jobb detta, som sagt.
 
Imorgon har jag ett jobbmöte där tydligen facket kommer vara med på kvällen, jag är jättenervös för jag vet inte vad det handlar om. (Läs:kontrollbehov)  Om en måste prata och svara på frågor eller hur det fungerar... Det är bara att hålla tummarna för att man försvinner lite i mängden där men usch, det känns inte roligt alls. Jag har lite svårt att varva ner på två dagar under helgen känner jag - jag skulle behöva en månad minst för att kunna andas någorlunda normalt igen.





Namn:
stammis?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback