ni vet när det känns som allt omkring en faller sönder, när man får hopplöshetskänslor och önska att man kunde skita i hela livet?

 
             
 
Inte? Grattis isåfall för då är ni inte lika instabila som mig... Det är inte roligt, den här dagen har jag haft den känslan av någon anledning. Och på eftermiddagen hade jag en körlektion igen, jag behöver nästan inte skriva mer än så längre. Men innan lektionen så kom såklart körskolelärare jag ska ha fram och frågade om det var okej att jag kör med den andra läraren... Jobbig stämning. Det blev ganska uppenbart att h*n helst inte vill köra med mig, även om det kanske inte är något personligt. Omöjligt att veta och jag orkar verkligen inte lägga energi på att tänka på det, hur det än är. Så nu glömmer jag det (nej, så enkelt är det inte riktigt för mig men vi kan låtsas). Nästa vecka har jag hela 3 lektioner, det ser jag VERKLIGEN fram emot... Men det är bara att försöka hålla ut, finns som inget annat val egentligen. 
 
Nu slipper jag iallafall köra på en dryg vecka. Jag kan å andra sidan inte riktigt slappna av för jag har riskettan senare i veckan... Det känns som det kan bli ganska ångestframkallande då diskutera i grupp inte riktigt är min grej och jag har hört att man ska göra det. Men jag hoppas att jag kan få godkänt åtminstone, annars hoppar jag i ån på väg hem.





Namn:
stammis?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback