hur ska jag bete mig i sociala sammanhang när kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band? Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött.

  
              
               
 
                                                   Tänk dig en massa människor som samlas runt dig
och pekar ut alla dina fel som ett mönster
Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet
det känns lite tryggare - världen genom mitt fönster.

sömnlös, hoppet hoppade av
första chansen det fick så jag mår botten idag.
Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett piss
En ensam fågel som bär på tok för stor kvist.

Våra liv kan kännas tomma och iscensatta
tänk om vi redan är döda, här istället vi straffas
det äter upp mig inifrån, självkänslan
ligger i respirator så skadad och väntar

Blicken är tom, kapitel 17 är ba' mörker
Varför spelar spegeln ett spel mot mig?
Varför gråter livet, när döden alltid ler mot mig?
 
Nervositeten kidnappar min mage fram och tillbaks
om jag kunde lita på mig själv och sluta söka svar
då kanske ni skulle se mig som någon som var lika bra.

Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang,
när kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött,
ensamheten förför mig varje dag jag kliver upp.

Man har ju mått bättre...

 
Jag tänkte väl att jag mådde lite väl dåligt igår för att det bara skulle bero på att jag ätit för mycket... Nu misstänker jag starkt att pizzan var förgiftad eller något för sååååååhääääääär dåligt har jag aldrig mått efter en halv pizza. (inte en hel heller men jag har aldrig ätiti en) Nu försöker jag dricka mig frisk, snart har jag druckit upp en hel proviva förpackning. Jag hoppas det fungerar för jag har verkligen inte tid att vara utslagen, måste plugga osv. (okej, kom inte på något mer) Men tills nästa vecka bara måste jag bli frisk, måste som ändå gå på körlektionerna. 
 
Jaja, när man är sjuk har man iallafall en ursäkt till att bara ligga helt stilla och titta på serier. Snart är jag på säsong 3 av breaking bad, hoppas att det inte spårar ur nu... Det känns som serier har en tendens att göra det vid säsong 3-4.

Här har barnen knivar, bloggar, telefon och bullimi, Ingen verkar märka av det. Alla här är tennsoldater. Precis som jag, av kött och blod, precis som jag.

 
Åhh, varför åt jag så mycket?! Pizza, chips och godis. Redan vid pizzan så kände jag hur min mage ville strypa mig. Jag mår så SJUKT dåligt just nu. Alltså fysiskt. (tragiskt att jag måste tillägga det men det är ju verkligen såna tider nu, man helst inte ska äta någonting längre och absolut inte utan ångest, året är 2013) Aldrig mer, som jag tänker varje gång. Imorgon sitter jag här igen, lika illamående... Ibland blir man så trött på sig själv, vill byta liv nu.
 
För att skriva något positivt så gick iallafall mina favoriter vidare i Idol, alltid något!

Äntligen helg.

 
Det betyder att jag ska trycka i mig godis och chips, sjukt gott! På tal om ingenting, igår hade jag riskettan och eftersom som att jag tog upp det i något inlägg så tänkte jag skriva lite om hur det gick... Och ja, det gick väl okej även om det kändes väldigt meningslöst och dyrt. Allt som togs upp var så självklart, sen gillar jag inte riktigt att se människor dö (krocka osv.) Men jag förstår ju syftet med att visa det, man måste köra försiktigt... Man blev rätt skrämd och det är väl det som är meningen. Tänk vad hemskt om man skulle råka köra på någon? Det kan man kalla ångest!
 
Man diskutera också lite i grupper, alla var ganska blyga så det blev vääääldigt stelt. Men det känns faktiskt bättre om majoriteten är blyga än om jag är den enda som är obekväm i situationen. Sen fanns det inte direkt något att diskutera omkring heller då allt var så himla grundläggande.
 
Läraren var också ganska nedlåtande... "Är det svårt att prata" osv. Jag tycker väl att man får ha lite förståelse för att alla kanske inte tycker det är så lätt att börja diskutera med främlingar, speciellt om det inte finns något att diskutera om... Det var läraren som jag hade på den första körlektionen (ska ha henne 5 gånger till) men det känns ändå skönt att veta att hon inte bara är så emot mig, om ni förstår hur jag menar.
 
Strax börjar idol, tyvärr åkte ju Mons ut som jag hade hoppats på... Men nu hejar jag på Elin, Jens, Gabriel, George och Sandra. Så vi får hoppas att någon av dom andra åker ut ;)

Och akta dig för människor för människor gör en illa om de kan.


Relativt nyttigt.

 
Jag försöker som sagt att äta relativt nyttigt på vardagarna, för mig är det typ allt som innehåller något som inte enbart ses som onyttigt, som ex chips & godis. Idag testa jag ett nytt recept på äppelpaj, man (eller iaf jag) brukar annars jämt göra smulpaj, den här blir mer fast och smakar lite som knäck... Jätte gott! Om någon skulle vilja ha receptet:
 
Ca 6 äpplen. 
socker, kanel
100 g smör
1 dl råsocker
3 msk sirap
½ dl vispgrädde
2 dl havregryn
1 dl vetemjöl eller liknande (typ grahamsmjöl)
½ tsk bakpulver
 
Skala äpplena och skiva dem.
Lägg äppelskivorna i en smord form eller formar blandat med socker och kanel.
Smält smöret och häll i socker, sirap och grädde. Låt koka några minuter.
Blanda i havregryn, vetemjöl och bakpulver i smörblandningen.
Bred blandningen över de skivade äpplena.
Grädda i 175 grader i 20-30 minuter beroende på hur stor form du använder.

ni vet när det känns som allt omkring en faller sönder, när man får hopplöshetskänslor och önska att man kunde skita i hela livet?

 
             
 
Inte? Grattis isåfall för då är ni inte lika instabila som mig... Det är inte roligt, den här dagen har jag haft den känslan av någon anledning. Och på eftermiddagen hade jag en körlektion igen, jag behöver nästan inte skriva mer än så längre. Men innan lektionen så kom såklart körskolelärare jag ska ha fram och frågade om det var okej att jag kör med den andra läraren... Jobbig stämning. Det blev ganska uppenbart att h*n helst inte vill köra med mig, även om det kanske inte är något personligt. Omöjligt att veta och jag orkar verkligen inte lägga energi på att tänka på det, hur det än är. Så nu glömmer jag det (nej, så enkelt är det inte riktigt för mig men vi kan låtsas). Nästa vecka har jag hela 3 lektioner, det ser jag VERKLIGEN fram emot... Men det är bara att försöka hålla ut, finns som inget annat val egentligen. 
 
Nu slipper jag iallafall köra på en dryg vecka. Jag kan å andra sidan inte riktigt slappna av för jag har riskettan senare i veckan... Det känns som det kan bli ganska ångestframkallande då diskutera i grupp inte riktigt är min grej och jag har hört att man ska göra det. Men jag hoppas att jag kan få godkänt åtminstone, annars hoppar jag i ån på väg hem.

Jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här.

             
             
 
Jaha, då var vi här igen... Imorgon börjar allt om igen men förhoppingsvis inte helt, vill gärna ha lite mer flyt. Jag ska försöka att inte oja ihjäl mig, jag är bra på det nämligen och det skapar ju bara onödig ångest. Men jag tror att det kan bli bra, jag kommer nog att ta det där kortet tillslut. Det har trots allt gått framåt även om jag fastnat lite på vägen.
 
När jag väl har körkortet så blir det att sikta på att få högskolebehörighet(Lär ta minst 1 år till, ångest) sen vet jag inte riktigt... Vågar inte tänka längre men förhoppningsvis så blir det något av mig med tillslut. Jag vill inte att det ska sluta med att jag är sjukskriven, djupt deprimerad, ensam och betydelselös med en sten i bröstet och en längtan som gör ont efter något som är omöjligt att greppa, med drömmar som aldrig blev verklighet, med en osäkerhet som aldrig försvann.
 
Ojdå. Nu blev jag lite pessimistisk, inlägget som börja så hoppfullt men jag kan uppenbarligen bara vara optimist tills jag börjar tänka lite för långt. Men ja, jag ska försöka att inte misslyckas helt med körningen denna vecka iallafalll. Det är nog bäst att ta en dag i taget, allt annat än det som händer nu, idag och imorgon får helt enkelt bli ett senare problem.

När ska min diet bli populär?

 
"Ät tills du spyr" ser det ut som jag kallar den och ja, det gör jag faktiskt nästan. Spyr alltså, det är alldeles för gott för att sluta äta... Men jag försöker vara relativt nyttig i veckorna och då blir det att jag hets äter allt onyttigt (→gott) på helgerna. Jag vet inte hur bra det är, men jag inbillar mig att det är bättre än att äta lite onyttigt varje dag. Men jag försöker att inte tänka så mycket, jag vill inte dras med i ångesten över mat även om jag på ett sätt redan har gjort det.
 
Det finns så sjukt många dieter nu, senaste 5:2 (eller liknande) enligt den ska man sluta äta/eller äta betydligt mindre 2 dagar i veckan... Den här hälsohetsen börjar verkligen spåra ur. Det är så många som har ångest över mat och träning. Det känns som det har blivit en enda stor tävling om vem som är hälsosamast. Då går ju fokus bort från det som faktiskt är viktigast -Att må bra. Jag tror det är svårt för dom flesta att göra det när man jämt tänker på vad man äter/om man får äta/hur man ser ut. Lättare sagt än gjort såklart, är man en gång fast i det där tror jag det är svårt att ta sig ur.
 
Ja, förutom att äta har jag inte gjort så mycket idag, bara det vanliga och ganska ointressanta. Dvs, gått ut med min hund och försökt träna körkortsteori. Det sistnämnda gick ovanligt segt, 1 test tog över 4 timmar att slutföra. Jag fastna med sånt som jag inte har tid med... Bland annat såg jag några avsnitt av Breaking bad, det är faktiskt ganska bra!

Jag vill att du ser mig, jag vill att du ska se mig.

 
            
 
                Lars Winnerbäck har släppt nytt album, som jag väntat och längtat! (Alla låtar finns på spotify)

Tänker ni det samma som mig?

 
Ja, man vet attt man lever i ett sjukt samhälle när man undermedvetet förknippar "spåret" med järnvägsspår/självmord... Det borde ju verkligen inte vara så men jag har tyvärr hört om så pass många som ställt sig framför tåget så jag är väldigt skadad på det sättet, det är nog dom flesta av oss sorgligt nog.
 
Jag såg den här annonsen jätte snabbt på msn, ni vet dom bläddrar ju mellan olika. När jag läst rubriken, som jag tolkat som att dom ÄR på spåret så fick jag på något sätt texten under till "Luuk och Lindström avslöjar:De
har fått nog" Läste väääääldigt snabbt utan att tänka, var tvungen att gå tillbaka och titta om det verkligen stod så. Vilket det självklart inte gjorde, skulle minst sagt vara märkligt om det stod under "nöje"... (som att det skulle vara det märkligaste men ni förstår) Nu syfta dom (såklart?) på programmet "på spåret". Det blir lite komiskt när man misstolkar och läser helt galet!

Bästa affären!

 
Bortsett från Ica här utanför då ;) Jag vill inte ens tänka på hur mycket pengar jag lagt på mat/godis... Iallafall, jag har väl egentligen aldrig handlat på bodyshop förut, bara haft deras produkter någon gång som jag fått eller så. Men jag råkade se en annons på att man kunde få en duschkräm gratis om man köpte två andra av deras produkter... Då kunde jag inte låta bli. (På hemsidan men gäller säkert i affär också) Deras produkter luktar verkligen hur gott som helst!
 
Jag rekommenderar dock inte deras nya(?) parfym, luktar bara (lite) i någon minut, sen försvinner det helt. Om det inte är jag som har dåligt luktsinne, känns inte helt omöjligt. Men för övrigt känns det åtminstone som ett bra köp... Lite dyrt kanske men det räcker ju vääääääldigt länge. (ångestdämpande tänkande)

Är det bara jag som blir provocerad?

 
Förskolan slog larm efter att Ellen berättar att hon ”suger sin pappas kuk”. Pappan häktades på sannolika skäl för våldtäkt mot barn. Han nekar och två oberoende utredningar startas. En där polisen utreder om det går att bevisa något brott och en annan där socialtjänsten ska avgöra om Ellen behöver skydd. Polisutredningen läggs ner. Brott går ej att styrka. Socialtjänsten, vars uppdrag är något helt annat än en juridisk process, menar att Ellens säkerhet inte kan garanteras hos Pappan. Uppdrag granskning del 2. ←Länk.
 
Det här är verkligen en helt absurd granskning enligt mig, blir så fruktansvärt illa berörd när jag tittar på reportaget. Under 45 minuter får man höra pappans historia, hans ilska. Men är det verkligen pappan som borde vara huvudperson i berättelsen? Socialtjänstens uppdrag är att se till att barnens bästa är i fokus och barnens rätt. Det är aldrig föräldrarnas bästa eller föräldrarnas rätt som ska spela in. Vi vet inte vad socialtjänsten har som underlag kring sitt beslut, eftersom det är sekretessbelagda uppgifter. Dom har endast fokuserat på att smutskasta socialtjänsten och på pappans rätt att träffa sitt barn. Men föräldrar har ju egentligen ingen rätt till sina barn, det är barnen som har rätt till sina föräldrar. 
 
Det är så usla argument också. Dom snackar om bevis och säger bl.a att barnet skulle ha sagt vid flera (Läs:Flera) tillfällen att pappan har utsatt henne för övergrepp för att hon hört någon använda samma ord. Att en 3 åring skulle berätta något som inte har inträffat vid ett flertal tillfällen, är inte logiskt överhuvutaget i mina ögon. Dessutom visade hon med kroppen hur hon gjorde. SJÄLVKLART ska det tas på allvar. Vad hon berättade tycker jag är det främsta beviset på att det faktiskt inträffat, inga andra bevis borde behövas. Barn borde alltid tas på allvar och lyssnas på, vad hade hänt om dagis bara hade viftat bort meninge och tänkt:"Det där har hon bara hört någonstans" 18 år av övergrepp? Bara för att det inte går att bevisa i en domstol betyder det inte att pappan är oskyldig.
 

Vi kan inte ha ett samhälle ”där vi går omkring och tror saker” säger en människa i programmet. Antingen finns det bevis för att pappan kan dömas eller så ska han frias och allt ska bli som vanligt igen, så enkelt är det. Eller? Hur många barn har fått och får utstå fruktansvärda saker i hemmet bara för att det inte går att bevisa något? Det borde vara helt självklart att man ska se sånt här från barnets perspektiv och inte föräldrarnas, som är gjort i det här reportaget.

 

- Lek med tanken på att jag inte gjort detta, säger pappan i ett inspelat samtal. Jag säger: lek med tanken på att han har. Eller lek med tanken att en annan förälder har utsatt ett barn för övergrepp. Att det inte finns vittnen eller teknisk bevsning betyder inte att barnets berättelse är påhittad.
 
"I Sverige lever vi i ett rättsamhälle och här ska man betraktas som oskyldig tills motsatsen är bevisad", säger Janne Josefsson inledningsvis. Men vems rättsäkerhet är det han syftar på? Barnets? Eller pappans? Jag hatar hur han ger pappan en offerroll. Jag tvivlar inte en sekund tror på barnet (eller mamman som senare trodde på sitt barns berättelse och fick ensam vårdnad) och är väldigt glad över att socialtjänsen har gjort sitt jobb i det här fallet, dvs skyddat barnet.
 
Jag hoppas iallafall att dom flesta tycker att barn ska lyssnas på & tas på allvar. Det finns allt för många fall där socialtjänsten inte gör någonting/inte lyssnar på barnen/inte tror dom (osv) där barn tvingas växa upp utan kärlek och trygghet, med en ständig rädsla för övergrepp av sina egna föräldrar. Den här 3 åringen behöver inte göra det, hon är skyddad nu. Vilket jag tycker b.la Janne Josefsson ska glädjas över, inte gnälla över att pappan inte får träffa sin dotter. Dvs, en 3 åring som har berättat om övergrepp som denna pappa har begått på henne... Det blir helt fel i min värld. 

This Too Shall Pass.


Mini hjärtattack.

 
 
            
 
 
Jag kommer till körskolan, öppnar dörren och då säger en av en av körskolelärarna "Nu kommer din elev" Och riktar sig till den körskoleläraren jag hade igår(?!) Jag skulle ju inte köra med den läraren enligt mitt schema och känner mig väldigt obekväm med honom (minst sagt) så jag fick verkligen en mindre hjärtattack när jag insåg att jag skulle behöva köra med honom även idag. Jag tänkte "Kan jag springa härifrån nu eller ser det konstigt ut?" Jag trodde att jag skulle bryta ihop med tanke på gårdagen... Typiskt min otur, jag har ingen aning om varför heller. Dom kan väl inte bara ändra?! Fan, men det gick ändå helt okej, bättre än igår trots att jag hade hamnat i någon panikartat tillstånd.
 
I slutet sa han "Det gick ju bra idag... Men det tar ganska långtid för dig, du är ju inte en av dom snabbaste men det börjar ju gå framåt" Det blir så fel när han försöker säga något positivt för det blir alltid på något sätt till något negativt, som sänker mitt självförtroende ännu mer. Jaja, nu kan jag iaf slappna av tills nästa vecka. Då har jag förhoppningsvis den läraren jag vill ha igen men det kan jag uppenbarligen inte räkna med, det är bara att hoppas på det bästa.

Idag har jag varit på terapi igen.

      

Eller vänta nu... Det var nog en körlektion men det kändes precis som att jag varit på terapi, med en usel psykolog. Jag känner mig ganska psykiskt nedbruten efter att ha varit där idag. Körskoleläraren har av någon anledning fått för sig att jag hatar mig själv, förmodligen på grund av att jag är blyg/osäker. Då försöker han genom hela lektionen (80 min) övertyga mig om att jag är lika mycket värd som alla andra... Det låter kanske snällt men det blir ju liksom han som nedvärderar mig, inte jag. Visst, jag gör det väldigt ofta men det vet ju inte han om och jag tänker verkligen inte: "Vad mycket sämre jag är för att jag är osäker" När jag kör så är jag bara koncentrerad på det jag ska göra och tänker just inte alls på nåt annat. Dvs, han har ingen aning om hur jag tänker även om det såklart märks att jag är osäker, men att vara blyg är inte det samma som att hata sig själv... Vilket det märks att han tror att jag gör, han säger det bokstavligen också. (Att jag inte ska hata/nedvärdera/tycka illa om mig själv) Jag förstår att han inte menar något illa, det är tydligt att han vill få mig att känna mig säkrare men det får en omvänd effekt. Jag känner mig värdelös på grund av att han uppenbarligen tycker jag är sämre än 'alla andra' då han känner att han måste övertyga mig om att jag inte är det.

Jag vet inte om det går att förstå vad jag menar, troligtvis inte, förstår knappt själv. Det är bara det att jag är väldigt trött på att allt (Läs:Jag, min osäkerhet) ska problematiseras av omgivningen jämt... Kan jag inte bara få koncentrera mig på körnningen/allt omkring den på en körlektion? Jag vill som inte ha terapi, iallafall inte precis samtidigt som jag försöker lära mig köra bil. Det känns även lite motsägelsefullt när han först ber mig ta mer egna iniativ, och säger gång på gång att det är okej att göra fel för att sedan bli arg för att jag gör fel eller gör något utan om han har sagt till. Jag förstår inte riktigt hur han tänker att jag ska kunna ta egna iniativ samtidigt som jag bara får göra det han säger åt mig?

Aja, jag överlevde iallafall och det är väl ungefär det man får vara nöjd med ibland. Imorgon så måste jag dit igen, med en annan körskolelärare som tur är. Även om jag ändå är nervöst och har väldigt mycket prestationsångest eftersom att jag måste klara av det här, gärna innan pengarna tar slut och snön kommer. Håll ut. Håll ut. Håll ut.

I'll be your shoulder when you cry. I hear your voices when you call me.

 
    
   
  
All you have to do is have some climbing faith, oh yeah
No river's too wide for you to make it across

And then you will see the morning will come
And every day will be bright as the sun
All of your fears cast them on me
I just want you to see

I'll be your cloud up in the sky
I'll be your shoulder when you cry
I hear your voices when you call me
I am your angel

And when all hope is gone, I'm here
No matter how far you are, I'm near
It makes no difference who you are
I am your angel
I'm your angel

I saw your teardrops and I heard you cry
All you need is time
Seek me and you shall find
You have everything and you're still lonely
It don't have to be this way
Let me show you a better day

And then you will see the morning will come
And all of your days will be bright as the sun
So all of your fears just cast them on me
How can I make you see?

Ont i hjärtat.

                       
Finns inga ord, det är så fruktansvärt när ett barn tar sitt liv... En liten 12 åring som inte såg någon annan utväg, som blivit trakasserad tills hon inte såg något ljus överhuvudtaget längre. Barn som hetsas till självmord, det är så jävla vidrigt. Jag har tyvärr själv sett det, barn på instagram som säger åt varandra att ta sina liv, berättar för varandra hur fula och värdelösa dom är. Jag blir så frustrerad över att vi lever i en sån hemsk värld.... Det känns bara som att allt blir värre, fler unga tar sina liv. Det är inte rätt. Något har uppenbarligen gått väldigt fel, barn ska inte vara så kalla. (Inte för att det enbart beror på mobbning men faktum är ju tyvärr att många är drabbade av det) Vad ska vi göra? Kan ingen bara uppfinna et piller som gör alla snälla? Varför kan det inte bara vara så enkelt? Det känns så himla hopplöst.
 
Alla som blivit utsatta för mobbning, mm är värda så mycket bättre. Det är sorgligt att dom som tar sina liv aldrig får uppleva det. Jag vill bara ta tillbaka alla och berätta för dom hur värdefulla dom är, att dom aldrig för en sekund ska tro något annat. Att det inte ligger någon som helst sanning i det hemska människor har sagt till dom, att aldrig sluta hoppas. Att inte ge upp, att fortsätta och försöka se att livet kan bli bättre, hur svårt det än är att se och hur hopplöst det än känns. Livet förändras väldigt mycket, speciellt när man växer upp och det kommer inte alltid vara ett helvete.

Tipsa gäääärna tillbaka.

           
                
                (Från "en blomma i afrikans öknen")
 
Jag har tittat på en del filmer senaste, dom flesta på swefilmer/dreamfilm/filmnet. Tänkte tipsa om ett par!
 
Trade (Verklightsbaserad, sorgligt nog. En av dom filmer som berört mig mest. Måste ses!)
En blomma i afrikas öken (En till verklighetsbaserad stark film)
Orphan (Obehaglig skräckfilm, men bra. Gav mig mardrömmar)
I am Sam (Charmig, rolig, sorglig)
In Their Skin (Obehaglig men bra!) 
Lika Dandelion Dust (En jätte fin film)
127 timmar (Spännande!)
Brake (Spännande, oväntat slut =+)
It's kind of a funny story (tragisk historia men dom hade gjort filmen lite mer som en komedi, inte så djup)
Safe Haven (En fin film, lite seg ibland tyvärr men jag älskar slutet!)
Wallander -"försvunnen" och "sveket." Jag har inte gillat dom nya wallander, men dom här två var jätte bra!)
Funny Games (US) (Någon typ av skräckfilm tror jag(?) Jag gillade egentligen inte handlingen så jätte mycket men den var annorlunda och jag gillar det. Synd bara för det känns som den kunde ha blivit mycket bättre. Jag gillar speciellt idén att psykopaterna (alltså, skådespelarna som spelar psykopater) vänder sig till kameran ibland. Jag tycker dock den blev lite väl absurd, man visste inte om man skulle skratta eller gråta tillslut...)

I’m ignoring my sorrow, I run from tomorrow to be with you one more day.


Ibland när jag vaknar på morgonen så tänker jag efter -Har det verkligen hänt eller var det bara en dröm? Jag vill att det ska vara en mardröm, som så många gånger förut. Ni vet när man vaknar upp och inser att ingenting har varit på riktigt och andas ut, känner sig lättad över dom människor som man faktiskt har kvar omkring sig... Att ingen i ens närhet har tagit sitt liv, blivit svårt sjuk, blivit mördad eller blivit en mördare, att man inte har blivit skjuten gång på gång av någon man älskar, att man inte kämpar för sitt liv. (Ja, jag har sinnessjuka drömmar)
 
Jag börjar inse att det här inte är någon dröm jag kommer vakna upp ur. Det är på riktigt, hon är borta. Jag klarar inte av att tänka på att ingenting kommer bli som förut igen, att någon som alltid funnits där plötsligt aldrig kommer tillbaka. Men livet måste gå vidare, man måste klara av det, hur svårt och orättvist det än är. Det finns inget annat val.

Tänkvärt.

Så sorgligt och fint på samma gång... Klicka för att se.

Jag kan inte få köpa ett körkort av någon istället?

 
Det skulle kanske inte vara så trafiksäkert men åhhh, vad skönt det vore att slippa det här nu... Jag har kört 10 dubbellektioner nu, jag har bokat ca 11 till men förmodligen så krävs det betydligt fler. Jag vet inte hur många folk brukar ta men det känns väldigt mycket. Jag trodde inte det skulle krävas så pass många... Jag körde bara idag, då läraren var sjuk igår. Det gick väl inte jättejättejätte dåligt men det gick väldigt långt ifrån bra. Jag har lärt mig lite fel från början, och då blir ju allt så mycket svårare då det jag gjort innan blivit en vana. Det är så svårt att hålla reda på allt, plus ångesten med trafikläraren... Jag tycker det är så jobbigt så det är helt sinnesjukt. Trafikreglerna kan jag egentligen men när jag sitter vid ratten så kan jag verkligen ingenting så ja, det känns som det här kommer ta ett tag. 
 
Vad som också är ångestframkallande är att dom av någon anledning har byt ut 2 av körlektioner från den körläraren jag vill ha till den jag nästan hellre skulle dö än att ha... Destruktivt tänkande som man har så tänker jag att det är för den läraren som det känns lite bättre med inte vill köra med mig. Det är med största sannolikhet inte så (sååå jobbig och svår att ha och göra med hoppas jag inte att jag är) men det blir ändå att jag tänker så.
 
Den andra körskoleläraren ville jag helst undvika då han blir så irriterad när jag gör fel, vilket gör mig dubbelt så nervös/stressad och då får jag inte ut så mycket av lektionen... Dessutom så gör han det jag hatar, nämligen påpekar hur osäker och blyg jag är för att sedan säga:"Men du får vara som du är." Precis som att det är något han måste godkänna(?) Och uppenbarligen så får jag inte vara som jag är då han ständigt påpekar det som något negativt... Jag har varit med om det så många gånger, om vi bortser från meningen:Du får vara som du är. Jag är ganska övertygad om att ingen skulle säga: "Men vad utåtriktad och säker du är i dig själv men det är okej, du får vara som du är." Jag tycker inte att någon har rätt att bestämma vilka sätt att vara på som är rätt och fel. Man vet ju själv hur man är, inte så att någon behöver berätta det för en... Jag tänker som knappt på något annat än vad andra ska tycka och tänka om mig.
 
Det är så förknippat med allt jag fick höra från skolan så det är inte jätte kul att höra. Jag skäms över mig själv när någon säger så åt mig, vilket inte är så konstigt med tanke på hur många gånger jag fått höra att jag ska ändra på mig för att jag är på fel sätt. Jag skulle gärna vilja göra det bara sådär men det går ju liksom inte att bara bli någon med bra självförtroende som är säker i sig själv, som inte konstant tänker på vad andra tycka om en. Om det gick att bara ändra på så skulle jag ha gjort det för väldigt, väldigt längesen då det är frukstansvärt jobbigt, inte minst (och kanske bara?) på grund av hur många människor ser på en tyst/osäker -blyg person. Det är alla dom som funnits omkring mig i mitt liv som gjort mig till den jag är idag, till en osäker person och det kommer ta tid att ändra på, har jag sakta börjat inse och acceptera... Jag trodde inte att det skulle vara så svårt som det är att bli den man vill vara.

Söndagsångest.

                     
                     
 
Det måste vara det mest använda ordet på söndagar... Det är lite hemskt att så många känner ångest inför en ny vecka i skolan eller på jobbet. (även om det inte är så jätte extrem ångest, för alla) Det var iallafall ett tag sedan jag hade just söndagsångest eftersom att jag inte har haft någon skola att GÅ till på väldigt länge. Men nu har jag körlektioner både måndag och tisdag så idag har jag haft en del (ganska mycket) ångest över hur det ska gå osv. Jag måste nästan få godkänt på några moment dom här två dagarna, ligger efter i planeringen om jag inte lyckats få 2-3 godkänt. Om jag inte klarar det och hamnar efter så lär jag inte ha råd att ta körkort... Ingen press, inte alls.
 
Jag hoppas iallafall att det går någotsånär, är så himla jobbigt när precis allt man gör går åt helvete. Det kan vara så att jag har svårt att se det jag faktiskt klarar också, blir lätt att man fokuserar på allt man gör dåligt. Jag blir så stressad när något går fel också och då går det såklart bara ännu sämre... Det har hänt ett par gånger nu, jag får total blackout och kan inte ens höger och vänster, det är liiiite pinsamt. Meeeen nu ska jag inte tänka på allt som kan gå åt skogen för då blir jag bara ännu nervösare och det är ju onödigt, vi bestämmer istället att det kommer gå hur bra som helst redan nu!

I just want a reason to hope, something to believe in.

 
 
 
 
I just want a reason to hope
A reason to know
that I should still be here
Maybe just a glimpse of the light
A patch of blue sky
Something to believe in

I just want a reason to hope
A reason that I should not let go
I want a reason to hope

It's hard to say times are bad
Cause it's been much worse,
and I know that
But from all I've seen
these days are often hard
And the prayers come slow for me at first,
then the dame broke down
And the rivers surged
I am on my knees wondering what it's worth

And all things I need
Feel just like a dream
And so every breath I breathe
It's so hard

Mitt nya tidsfördriv.

 
Prison break kan slänga sig i väggen! (nåja, iaf säsong 4) Jag blev inspirerad av "Fuck cancer" armbanden så jag beställde några liknande pärlor, tycker det är lite roligt med egen text på, gillar budskapsord och sånt. Många av texterna jag använt är namn på låtar, eller meningar från låtar. Det är faktiskt svårt att sluta när man väl börjat göra dom, kommer bara på fler meningar/ord jag vill skriva... Blir dock lite jobbigt när man inser att vissa bokstäver saknas, tex N och K. Jag beställde pärlor man kunde skriva på själv också eftersom att Å,Ä,Ö saknades men det var betydligt svårare än jag trodde att få bra... Jag skakar nog lite mycket. Blir nog att beställa N och K också sen.
 
Jag tänkte först bara göra till mig själv men det gick bara att beställa en mängd pärlor så jag tänkte försöka sälja några. Tror att jag tar och lägger ut en annons på tradera "Välj text själv" 100:- (10 frakt) eller liknande. Får se hur det går, kanske är för dyrt(?) Jag lär ju märka om det finns något intresse, man kan alltid testa.
 
Om någon som råkar läsa detta skulle vilja köpa ett armband så hojta bara till, välj text själv som sagt men tänkt på att det inte får vara för långt, då får det inte plats. Jag har blanka och matta pärlor i svart. *Alla pengar går oavkortat till mitt körkort ;)* Om jag lyckats sälja 9 stycken har jag till en körlektion!

Jag vill bara kidnappa den...

 
Någon som är på? Bilden fanns i tidningen idag med texten "Cirkusen är på rätt väg igen" och det gjorde mig ganska deprimerad... Jag får sån ångest när jag tänker på livet som alla djur tvingas leva på cirkusar, i trånga utrymmen, farandes fram och tillbaka enbart för att underhålla människor. Hur man kan utnyttja dom som inte har någon röst, som inte kan säga nej är helt oförståeligt och oförlåtligt i mina ögon. Det är inte rätt någonstans, det sorgliga är att många ändå väljer att gå på cirkusar=stödjer deras verksamhet. Just det här sjölejonet finns på cirkusscott. #bojkottacirkus

Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont, som ett hjärta som vägrar sluta slå.

  
 
 
Att vara stark är inte
att aldrig falla,
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta,
att hoppa högst
eller att vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst,
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
att ta del av den

Att falla till botten,
slå sig hårt
och alltid komma igen

Att vara stark
är att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit

- Marie fredriksson

Denna ständiga utseendefixering.

Mons%20Lorenzen%20-%20It%20Ain't%20Me%20Babe%20(hela%20audition)
 
Följer ni Idol? Jag gör det och tycker det är så jävla sorgligt att se hur juryn (Läs:Bard) inte bara sätter betyg på sången utan även på utseendet oss dom sökande... Oftast bara det faktiskt. I något avsnitt så sa han till en tjej att "Du går vidare för att du är så jävla snygg" Senare i avsnittet (eller om det var något annat) så sa han till en tjej "Din överläpp är så snygg, du går vidare!!" även "Du är söt men konkurrensen är för stor" "Osv, osv, osv. Jag vet att det tyvärr är så att man i regel kommer längre om man ser bra ut som artist. Men vill dom verkligen förmedla det till alla unga som tittar? Att utseendet är det viktigaste? Att man ska satsa på att bli snygg, inte duktig? Det finns så OTROLIGT många som mår dåligt över sitt utseende, har ångest och en känsla av att inte duga. Det är så onödigt och oansvarigt att som vuxen strö på det ännu mer, speciellt om man är med i ett program som har så många tittare som Idol.
 
Men om vi bortser från Bards idiotiska kommentarer så tycker jag det är kul att Idol har börjat igen, äntligen något att se på tv. Jag har redan fått ett par favoriter, han i videon över är en av dom, älskar hans röst! 

Mejas änglar.

 
Armband, http://www.ungcancershop.se/ Änglar, http://www.mejasanglar.se/Mejas_anglar/Mejas_anglar.html

Fruktansvärt.

Incest%20-%20Jeanette%20blev%20uttnyttjad%20i%20elva%20%C3%A5r%20av%20sin%20morfar
 
Jag har hört hennes historia tidigare på radio, det är ju knappt så att det går att ta in vad hon faktiskt varit med om och att ingen, INGEN gjorde något/hjälpte henne, så jävla hemkt allting. Att hon inte får hjälp nu som vuxen heller, finns inga ord... Jag tycker att det minsta samhället kan göra för henne nu är att hjälpa henne, lyssna på henne. Men dom väljer att svika henne igen, helt otroligt. Jag tycker iallafall att vi som privatpersoner ska lyssna på henne, hur hemskt det än är. Man vill verkligen inte tänka på att barn utsätts för övergrepp, men samtidigt så måste man inse det faktumet för att kunna se alla barn som blir utsatta. Ingen ska behöva gå igenom det hon har gjort, det gäller ju egentligen allt hemskt. Det är så sjuuuuukt hur människor bara kan titta bort när ett barn helt uppenbarligen far väldigt illa.
 
Hon sa i radioprogrammet jag lyssnade på för ca 1 år sedan att hon skulle vilja skriva en bok, så jag är glad att det blev av redan 1 år efter. När jag har mer tid och känner att jag klarar av att läsa hennes bok så ska jag köpa den!