Titta min nya (första) tygkasse!

 
Jag har gjort den här:http://www.spreadshirt.se/ 

Då börjas det igen.

 
Den här gången så bokade jag in väldigt många lektioner(så många som körskoleläraren trodde jag behövde....) så att det inte tar slut som sist, drar ju bara ut på allt. Jag ser inte fram emot dom närmaste veckorna jätte mycket om vi säger så, men det är bara att försöka tänka att det förhoppningsvis kommer leda till ett körkort.
 
Nu känns det dock väldigt långt borta... Jag hade min första lektion idag (egentligen fjärde men det var en månad sen sist) Det gick verkligen åt helvete, allting. Det kändes nästan som att jag hade min första körlektion någonsin. Men jag skyller en del på körskoleläraren då han hade en förmåga att göra mig väldigt stressad, vilket förmodligen bidrog lite till hur dåligt jag körde. Det känns inte direkt kul att betala över 800 för det, han lyckats på något sätt ge mig ännu sämre självförtroende... Det jobbigaste är nästan när han säger; "Men du måste lyssna" Som att jag gör fel för att jag inte lyssnar på vad han säger(?!) Aja, jag ska bara ha honom en gång till, sen blir det en bättre så det är bara att hålla ut.

Plastic faces, plastic words, we’re all living in our plastic world.

  
This is a world with people starving,
Young people dying, bombs are falling.
We do our party conversations
About make-up and foundations.
And all this talk about the fashion
Is such a western life obsession
Who’s in, who’s out, who bloody cares?
I just close my eyes and disappear.

So go, get far, it comes a message from an empty heart.
Go, get far, twitter, twitter, little star.
Plastic faces, plastic words,
We’re all living in our plastic world,
And we are caught in mud.
Plastic faces, plastic food,
God would sure misunderstood 
A home in this plastic world.

Det alla har pratat om idag.

 
Ni kan inte ha missat det här, gud vilket mediedrev. "Eleverna skriker & gråter" ser man rubriker på överallt. Jamen, det är väl med andra ord som en vanlig dag på skolan för dom yngre eleverna? En dag med psykisk och fysisk misshandel. 
 
Citerar: "Sex-nio äldre elever öppnade dörren till ett rum där två yngre elever befann sig. De släckte lampan och beordrade de yngre att lägga sig på mage på golvet. Den ena fick en bindel för ögonen. Båda anklagades för att ha talat nedsättande om Gransäters elevhem. Som straff skulle de brännmärkas.  De äldre eleverna tog fram ett strykjärn som de kopplade in i väggen och vek upp skjortorna på de yngre eleverna. Det uppvärmda strykjärnet hölls mot ryggen på en av dem. Eleven skrek till, och då lyfte de äldre eleverna strykjärnet från ryggen.Efter den hårdhänta behandlingen sa de äldre eleverna ”Välkomna till Strömbro ikväll”. Sedan lämnade de rummet för att besöka fler nybörjare."
 
HUR SJUKT?! Dom utsatta eleverna hade tydligen förväntat sig att bli misshandlade, eller nollade som dom kallar det. Citerar igen:"De hade väntat att bli utsatta för ”ubåten”, som innebär att man får lägga sig på rygg med ett rör i munnen. Vatten hälls ner i röret, och när eleven får vatten i munnen får denne höra att ”du stängde inte alla luckor”. Denna lek (LEK?!!) är godkänd av skolan.Det känns verkligen inte som att eleverna förstå hur fel och allvarligt det är, men det gör man ju sällan som utsatt... Speciellt inte om vuxna accepterar och blundar för vad som pågår. Vad lärarna, osv lär dom här unga människorna är ju att det är okej att kränka och misshandla sina medmänniskor. 
 
Någon styrelseledamot på skolan påstod att det var en "olyckshändelse, inte meningen att skada, pojkstreck/bus" Det är så otroligt sinnessjukt hur han försöka förminska händelsen (Grov misshandel), och väljer att blunda för att något är fel på skolan... Något som uppenbarligen alla vuxna på skolan gjort under en väldigt lång tid. Det var verkligen på tiden att åtminstone skolinspektionen visar att det inte är okej för elever att misshandla varandra.

Vi måste härifrån, den här stan drar ner oss till botten av ån.

 
Jag har aldrig fångat en enda dröm.
Och jag står framför spegeln,
jag vill förändra allt, och allt som jag ser i den.
Du har vart ute i världen i flera år,
när jag stanna på mitt rum och såg dagarna gå.

Så uppsnärjd i det blå.
 
Den låten passar verkligen in på mina känslor just nu. Jag längtar till någonting men jag vet inte vad, jag längtar någonstans men jag vet inte vart. Det känns som att det finns något bättre, men vad och vart? På ett sätt så tycker jag det är sorgligt hur man alltid längtar efter något annat, något bättre. Det är iallafall så jag ofta känner och även något jag många gånger hört från andra, hur lyckliga dom än verkar vara. Alltid denna ständiga längtan efter något annat.
 
Jag antar att vi människor fungerar så och det är väl bra på ett sätt, så att man har något att längta och sträva efter. Samtidigt så har jag börjat tvivla på att det där något man känner en sån längtan efter finnas -Om man ständigt längtar efter något bättre, när man nått ett mål eller befinner sig på en plats i livet som man trodde man ville vara på. Eller om vi inte ska vara så djupa, bara när man har köpt en tröja man gillar -Då börjar man på än gång leta efter en annan, en snyggare. Iallafall så fungerar jag så. Jag letar, längtar efter något mer. Problemet är att jag inte vet vad.
 
När kommer man kunna slappna av och bara må bra, vara tacksam? Kommer man någonsin att känna sig tillfreds, lycklig? Jag vet inte, men ibland så vill jag bara stanna tiden och ordna upp allt för att sedan fortsätta. Det känns som så mycket är så fel och trasigt, att det kommer ta för lång tid att fixa allting. Jag syftar främst på mig själv men även på allt omkring, livet. Jag vill så mycket samtidigt som allt känns så långt borta. Så omöjligt. Jag känner en sån ångest över att jag inte gör någonting, även om jag pluggar och försöker ta körkort. Det känns inte som det räknas för mig eftersom att i princip alla i min ålder har gjort det jag gör nu för 2 år sedan. Jag får någon slags panik över känslan att alla andra har upplevt så mycket mer, gjort så mycket mer och är så betydligt mycket längre fram än mig. 
 
Det känns så meningslöst att sitta här på mitt rum, framför datorn dagarna i ända. Även om jag inte bara stirrrar in i väggen (åtminstone inte majoriteten av dagarna) utan försöker göra något vettigt så vill jag göra något annat, något mer, någonting viktigt. Något som betyder något för mig själv eller någon annan. Resa, rädda världen... Ungefär. Jag tror att många delar min känsla av att vilja göra något meningsfullt i livet. Det är väl en känsla av att vara betydelsefull man strävar efter, om jag får leka hobbypsykolog. Jag vill inte bara sitta här längre. Det känns som att livet står stilla samtidigt som det rinner iväg, dagarna går så sakta samtidigt som att åren går skrämmande fort. Det går inte ihop.

Förvånadsvärda nyheter.

 
         
 
Tänk att vilda djur är så ouppfostrade, tänk att dom beter sig som vilda djur & inte som keldjur. Det är ju jätte konstigt...

We can build a spaceship and fly away, we can start all over somewhere else.

 
Det blir ju inte jätte bra när man filmar från mobilen, med det är iallafall några klipp från ett par av mina favorit låtar av Miss Li. Jag såg henne live igår, hon är verkligen bra live, sån härlig energi!
 
Det var kul att hon hade lite mellansnack också, hon sa bl.a att hon i början fått mycket negativ kritik, att hon skulle satsa på något annat osv. Hennes föräldrar berättade i efterhand att dom tänkte "Hon har verkligen ingen självinsikt" när hon började uppträda, så hon menade på att man ska våga följa sitt hjärta oavsett vad andra tycker om det, så rätt!

Antidepressiva är överskattat.

 
Den bästa självmedicineringen. Jag mådde betydligt bättre redan efter en kexchoklad, efter ytterligare två och en kinder maxi så började jag faktiskt tänka positivt (nåja, jag ville inte dö längre åtminstone).
 
Min plan är följande -Jag förtränger det faktum att livet är hopplöst och tar det nästa år. Det är ingen ideatt gräva ner sig nu. Inte om ett par månader heller såklart men problemen kommer först då, eftersom att jag har fullbokat med kurser fram till dess. Då kan jag i värsta fall gräva ner mig då... Mitt hopp är dock att jag har fått någon kraft som jag inte har nu, att jag tror på mig själv och inte ser något som hopplöst. (Ja, jag hoppas på ett mirakel)
 
Framtiden kan bli sämre men det kan också bli bättre, lättare och ljusare än man har kunnat föreställa sig. Just nu har jag fullt upp med nuvarande kurser och körkort, så jag måste försöka ta ett hinder i taget och förtränga allt däremellan... När man har tappat allt så får man försöka hänga kvar vid det där lillla hoppet som man trots allt har kvar.

Jobbig insikt.

  
              
                    Visst syns det riktigt att han menar det han har skrivit på lappen? 
 
Idag har jag fått den väldigt jobbiga insikten att ungefär alla utbildningar kräver matte B. Jag har inte bestämt mig för vad jag ska satsa på för utbildning än, jag får sån ångest av att tänka på framtiden/vad jag ska -vill göra/om det blir rätt/om jag klarar av det, osv så jag försöker att putta undan tanken. Jag vågar inte riktigt tänka så långt för jag är rädd att alla mina drömmar ska krossas, att jag ska misslyckats och ge upp allting. Men en sak som är 99% säker är att matte B (numera 2) krävs. Jag fick en stor klump av ångest när jag fick den insikten. Det kändes redan innan smått omöjligt, jobbigt och ångestframkallande att tänka på alla kurser jag måste gå/klara av för att få behörighet.
 
Jag hatar veeeeerkligen matte. Just för att jag är värdelös på det, jag förstår knappt någonting och jag hatar att försöka för att sedan bara misslyckats... Det bryter ner mig. Jag kämpade som sjutton med matte A, pluggade varje dag och gjorde mitt bästa för att försöka få ihop allt. Veckan innan proven satt jag i princip hela dagarna. Jag bröt ihop ungefär varje dag för att det kändes omöjligt, för att jag inte trodde jag skulle fixa det vilket skapade ångest då jag var tvungen att klara av matten. Det fanns inget annat val för om jag inte skulle ha klarat av den -Vad skulle jag ha gjort då?
 
Gett upp? Vad gör man då? Lägger sig ner och dör? Skulle jag ha försökt igen? Finns det ens något annat val? Tänk om jag skulle ha misslyckats igen? Igen, igen och igen? Jag skulle inte ha klarat av det misslyckandet då, jag skulle förmodligen ha gett upp allting... Det var precis när jag hade börjat studera på distans, efter 3 jobbiga år på gymnasiet. Jag hade ingen tro på mig själv, speciellt inte gällande matten då en lärare från gymnasiet sa att jag aldrig skulle klara matte A. -Om inte en lärare satt bredvid mig jämt. Grejen är att jag aldrig riktigt orkat anstränga mig så mycket i skolan om något känts svårt, då allt omkring tagit så mycket av min energi. Jag levde på hoppet om att jag kunde om jag verkligen försökte, om jag bara gav mig själv en chans och vågade tro på mig själv. Jag ville bevisa för mig själv att jag kunde, jag behövde klara av något som jag trodde var omöjligt. Samtidigt så var tanken att jag inte skulle klara av det nära, speciellt efter första provet eftersom att jag misslyckades med det helt. (fick göra omprov). 
 
Jag lyckades på något sätt klara av den där jävla matten men det var verkligen på gränsen. Jag kommer aldrig klara matte B. ALDRIG. -Så känns det. Det kan låta negativt och konstigt med tanke på att jag klarade matte A tillslut. Men det var som sagt på gränsen och matte B är enligt många betydligt svårare... Jag vill verkligen inte genomlida den ångesten jag gjorde då igen. Tanken på att jag kanske måste göra det får mig att bryta ihop. Jag vet om att jag i princip alltid tänker så, att jag tvivlar mycket på mig själv men det här är på ett annat sätt då jag verkligen är dum i huvud vad gäller matte... Det handlar alltså tyvärr inte bara om dåligt självförtroende, även om en del av problemet ligger där.
 
Jaha, då var man nere på botten igen... Det kändes inte heeeelt omöjligt där ett tag men nu känns det verkligen hopplöst igen, (del)målet (att få behörighet till högskola) känns jävligt långt borta - Jag tror inte längre jag kan nå det. Fan.

FAITH

 
Det där med att spara pengar, det går inte jätte bra. Jag köpte två T-shirt på avanna.se för någon vecka sedan. Dom har så fina tryck,jag kunde utan problem ha köpt ett par till. Dessvärre så är dom väldigt dyra... Bara för att varna er innan ni går in på hemsidan, det finns risk för att få ett starkt ha-begär. Det är ju näst intill omöjligt att stå emot då!
 
Vad som också kändes lite jobbigt var att man dagen efter mitt köp kunde få tre Tshirts för priset av två... Mtt flyt.

Så många broar jag bränt.

  
Livet förändras vart jag än går
och det kommer kanske inte alltid vara vi två
Bara så länge det finns stjärnor över oss
och bara sålänge våra hjärtan
klarar av att slå

Jag förstår om du skulle träffa någon bättre sen
Men månen är död när jag tänker på det
och himlen är gjord av sten

Så många broar jag bränt,
ingen tog mig riktigt över, nej
men jag går inte isär
när jag går med dig

Jag har inga starka armar att bära dig på
Jag är inte mycket, inte mycket att titta på
men du kommer aldrig att behöva ljuga igen och
du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen

Så många vänner jag känt
ingen som jag riktigt behövde, nej
jag har aldrig varit normal
bara när jag går med dig.
 
Så många broar jag bränt,
men jag går inte isär
när jag går med dig

Jag känner mig som jultomten.

 
En girig jultomte som tar betalt för sina paket... Jag vet inte hur många jag slagit in senaste dagarna, snart har jag inga kläder kvar. Men det är bra, då får jag in ett par hundra, nu gäller det bara att inte handla upp för alla pengarna jag får ihop. Dessvärre så kostar ju kuverten+frimärkena. Men jag kom på att jag kunde använda plastpåsar istället (Ja, jag känner mig smart) Det ser inte så jätte glamoröst ut direkt (förlåt mina kunder) men huvudsaken är faktiskt innehållet!
 
Nu är det snart bara en vecka kvar tills körlektionerna börjar igen, ångest. Men det blir skönt när allt är klart sen, när jag har det där jäkla körkortet och kan åka vaaaart jag vill, näääär jag vill. Jag får försöka att se målet istället för alla hinder på vägen... Lättare sagt än gjort, som med allting men jag ska verkligen försök att se framåt.

Du ska veta att du är värd så mycket bättre.

 
Idag så har mina tankar gått till alla dom som har börjat skolan, som gick dit med en klump i magen och en sten i bröstet. Det är skrämmande många, enligt undersökninga av friends. Gör ont att tänka på, om det så bara vore 1 pers.
 
Jag tänker på alla dom som har haft ångest hela sommarlovet över vetskapen av vad som väntar. På alla er som gick till skolan idag och fick elaka ord kastade på er. Jag tänker på alla er som gick till skolan idag som ingen möte upp i korridoren, som ingen sa ett ord till. Precis som alla tidigare år. På dom som varje dag känner sig utanför och osynliga.
 
Jag tänker på dig som gråter dig till söms inatt för att du inte orkar med kraven och stressen, orden eller tystanden omkring dig. På dig som vaknar dagen därpå och går till skolan som om att ingenting vore fel. Som om ingenting gjorde ont. Jag vill skriva till dig som vaknar varje morgon och känner att livet är ett helvete. Kliver upp och tar dig igenom dagen men på kvällen ändå somnar med samma känsla. Uppgivenhet. Hopplöshet. Oro. Rädsla.
 
Jag tänker på dig som inte vågar vara dig själv. På dig som känner dig annorlunda, på dig som inte blir accepterad som den du är. På dig som tittar dig i spegeln på morgonen för att sedan gå och lägga dig igen -till dig som inte känner att du duger. Jag tänker på dig som inte känner att du passar in. På dig som tvivlar på framtiden, som inte ser något hopp.
 
Jag tänker på dig som inte har någon att vända dig till när livet sviker. På alla er som känner er ensamma. Du som sitter instängd framför en datorskärm dagarna i ända, för omvärlden gör för ont att leva i. Jag vill skriva till dig som inte orkar möta andras blickar av rädsla att någon ska se smärtan i dina ögon. Till dig som blundar och sväljer gråten.
 
Till dig som gick till skolan idag (och alla andra dagar) med en klump i magen och en sten i bröstet.
 
Jag vet hur det känns att ha den där klumpen i magen och den där stenen i bröstet när skolan börjar igen. Den ångesten, oron och rädslan, hopplösheten som kommer -Första dagen på ett långt helvete. Jag ville bara försvinna varje år. Varje dag. Orkade inte prata, inte något. Kämpade med den jag var och den jag trodde jag var som inte var någon, trodde jag. Slog på mig själv för jag var fel i en värld där alla var perfekta, trodde jag.

Från att jag var drygt 10 år så gjorde jag ALLT för att slippa gå till skolan. "Jag har ont i magen, ont i halsen, ont i huvudet, ont i tån"  Om jag fick säga mig själv några meningar som 10 åring så skulle det vara" -Håll ut, gå till skolan. Det kommer bara bli värre om du inte går dit. Jag vet att det är jobbigt, men du måste. Det är för din egen skull. Låtsas inte vara sjuk i mellanstadiet, smit inte tidigare i högstadiet. Du kommer att ångra dig. Det är ingen annan än du själv som kommer få lida över att du inte går dit. Det kommer en framtid, du måste tänka på den och försöka hålla ut."
 
Varför jag inte ville gå till skolan berodde på olika anledningar genom åren. Det var ganska struligt hemma vilket påverkade mig, jag orkade inte med allting och brydde mig inte om någonting tillslut. Det berodde även mycket på skolan, på att jag inte trivdes i klassen. Jag har i princip alltid varit utanför -På grund av att jag stängde av och var blyg. Även när jag hade vänner så kände jag mig aldrig riktigt med, jag var mer som en svans som hängde efter. Jag var så otroligt osäker, rädd. Det är ju tyvärr även så att om man inte vågar säga ifrån och har mer eller mindre empatibefriade människor omkrings sig så blir man den som alla kan hacka på, om eller när dom känner för det. 
 
När jag gick i mellanstadiet så handla det mycket om rädsla att bli dragen i håret/knuffad (Jag förstod inte det då men "Killarna jagar tjejerna -För att sedan brotta ner tjejerna" var rena misshandeln. Det var alltså något alla tjejer klassen var med på, det var en 'lek'. Det var dessvärre en kille som passade på att gå på speciellt hårt på mig, då jag inte vågade säga ifrån) Oro för att mina 'kompisar' skulle vara sjuka så jag skulle behöva vara ensam på rasterna. Oro för att få elaka kommentarer. Känslan av att inte passa in, att vara fel, på grund av tjat om att "bli mer öppen" osv från lärare. I högstadiet/gymnasiet så handla det mer om utanförskapet. Den jobbiga känslan av att gå till skolan utan att någon sa ett ord till en, att vara den där som ingen såg. Den osynliga. Känslan av att vara så mycket oviktigare än alla andra. Det är något ingen ska behöva uppleva. Men det händer trots det varje dag, i varje skola.
 
Du som tvingas gå igenom det här, eller har det jobbigt på något annat sätt. -Håll ut, ta tag i någons hand för du är inte ensam. Jag vet att det inte är lätt att vara stark men tillsammans kan man ta sig igenom mycket och fortfarande hålla sig över ytan. Det blir bättre -förhoppningsvis. Om man bara fortsätter framåt. Ge inte upp! 

Jag drömmer drömmar om att alla försvinner, en efter en.


Hur kan människor vara så genom onda?

 
Jag tittade precis på dokumäntären om Nim på svt play. Det var dumt gjort, den gav mig bara ångest... Schimpansen som man får följa genom livet får det bara sämre och sämre, till sist kommer han till ett ställe där dom säger att han är "räddad" men det är en liten bur han kommer till, med i princip ingenting i. När han verkade deprimerad så gav dom honom en TV. Ja, ni hör. Det är sjukt och hjärtskärande att se hur människor gång på gång plågar och sviker Nim.
 
Den här dokumäntären borde alla se som av någon anledning inte förstår att vilda djur är just vilda och mår bäst om dom får fortsätta vara det - I sina naturliga miljöer. Det finns tyvärr många som hävdar att djuren inte far illa på tex cirkusar. Då känner man verkligen hopplösheten, när människor tror att djuren "har roligt". Vissa menar också på att "Men i det vilda skulle dom ju dö ut, vi har mycket att tacka djurparker och cirkusar för!!" Precis som att djuren mår bra av att finnas, av anledning att dom finns...? Det argumenet känns väldigt ologiskt. Om det nu inte är sig själv man tänker på när man uttalar sig så, att det är bra att djuren finns för att man då kan titta och underhållas av dom. 
 
Jag vet att det kan låta lite provocerande men sanningen är ju faktiskt den att döda djur lider inte, ett liv som inte existerar är bättre än ett långt liv av lidande. Det är så grymt att utnyttja djuren, för att inte tala om djurförsök men det orkar man ju inte ens tänka på... Om man bara kunde dela ut empati och respekt.

Jag överlevde.

 
Den rubriken börjar bli vanlig nu men det känns liksom, psykiskt som att jag ska dö minst 1 gång om dagen. Senast var i förmiddags innan skype samtalet. Jag var galet-onödigt-nervös i vanlig ordning. Det värsta är nästan minuterna innan, när jag sitter där (eller snarare springer runt i panik) och väntar på att läraren ska ringa. Då ser man dessutom sig själv i den där jäkla kameran och då blir det tyvärr så att jag kastar hat på mig själv, på mitt utseende. Jag intalar även mig själv om att allt kommer gå åt helvete, att det värsta tänkbara kommer inträffa... Det känns som att jag måste ha det största självförakt som är möjligt, åtminstone när jag ska göra något som jag tvivlar på att jag klarar av. Jag blir så arg på mig själv för att jag gör allt så himla mycket besvärligare, i mitt huvud än vad det egentligen är. Det är synd att det ska vara så otroligt svårt att vara lite snäll emot sig själv. Man är verkligen sin egens värsta fiende ibland, eller typ jämt.
 
Tillbaka till hur det gick då... Jag har ju på något sätt klarat av en del (Jaja, 2 stycken men det känns som minst ett 10 tal!) redovisningar, trots att det har känts som att jag inte vill annat än att skjuta mig själv innan. Den här gången skulle jag dock inte ens redovisa något utan bara få feedback. Men jag var ändå nervös för att läraren skulle fråga en massa som jag inte kunde svara på... Det gjorde hon tack och lov inte, hon gav inte heller feedback så jag blev lite förvirrad när hon sa hejdå, när hon ungefär bara frågat om allt hade gått bra.
 
Man blir så tom efteråt "Var det bara det där?!!" Jag lär mig aldrig -SLAPPNA AV, DU KOMMER INTE DÖ.

Livet med tandställning.

 
Det är inte alltid så lätt, jag kunde inte ens få i mig bitarna av mackorna... Det gör liksom för ont för att vara värt att äta något där tuggning ingår. Jag var alltså oss tandläkaren (Läs:tandregleraren) igår, då gör det ont ett par dagar efter.
Jag hatar verkligen att gå dit, något av det värsta jag vet. Speciellt när det blir blodbad i munnen, vilket det i regel alltid brukar bli på mina besök. Den här gången vart inget undantag, jag måste nästan ha slagit rekord i blodförlust vid ett tandläkarbesök. Min rara tandläkare tog nämligen upp någon slags såg och börja såga emellan tänderna, ända in till tandköttet och så ännu en bit av någon oförklarlig anledning... Det bara rann blod, hans händer och verktyg var helt röda. Jag också för den delen, jag ångrar verkligen att jag tog på mig en vit tröja. Det såg nog lite brutalt ut när jag gick därifrån, jag tycker synd om alla som satt väntrummet.
 
Men trots det så tycker jag nästan att den värsta biten är när han ska knipsa av trådarna där bak, det krävs ju så väääääldigt lite för att han ska råka knipsa av en bit av tungan. Jag litar verkligen inte på tandläkare som ni kanske hör, det känns som att enda anledningen till att dom valt yrket måste vara för att dom tycker om att se människor lida. När dom tar fram sina tångar, sågar och allt vad det är så håller man verkligen andan!

Nattmusik.

 
Jag har börjat lyssna mer och mer på Lisa Ekdahl, hennes texter är så otroligt fina. Texterna jag skrivit här under är ifrån låtarna;Cirklar/På jakt efter solen och;Där ser du själv hur högt du når. 
 
Hon är fast i sin kropp som i en bur
Hon går aldrig över gränsen
Fast gränsen är så snäv så man står still
Hon vågar inte ens önska
Och därför vet hon inte alls vad hon vill

Jag ska lyfta hennes fötter
Dom ska flyttas tills hon går
Tills hon trampat upp ett spår
Jag ska gå i hennes skugga
Om hon faller finns jag där
Sen ska jag lyfta hennes händer och säga
Där ser du själv hur stark du är

Jag ska köpa henne pärlor
Det finns pärlor utav glas
Det är såna jag vill skaffa
Såna som kan gå i kras
Jag ska säga att det vackra
Är så skört, så skört som du
Sen ska jag lyfta hennes händer och säga
Du ska va rädd om dig själv nu.
 
Hon är på jakt efter solen
Hon är på flykt från sin skugga 
Hon har seger i sitt steg
Hon går rakt in i ljuset
Hon må vara rädd men aldrig feg
Hon vågar vinna över rädslan
Hon kan se sin rädslas grund

Hon säger: människan skall inte vara ensam
så kom, låt oss dela denna alltför mörka stund

Typiskt.

 
Äntligen börjar uppgifterna rättas, kursen slutade för 1 vecka sedan... Men det är väl bättre sent än aldrig, dessvärre kommer jag inte undan skypsamtalet. Jag försökte liksom kisa för att inte se vad som stod, men det går ju inte. Det var å andra sidan ganska förutsägbart då det ingår i varje kurs men naiv som jag är så hoppas jag ändå. Det blir iallafall skönt att få det gjort, då är typ kursen slut efter om jag nu får betyg i resten av uppgifterna. Samtalet blir först på fredag, lite otur då jag skulle vilja få det gjort så fort som möjligt men jag får försöka överleva.
 
Jag har nyss tränat körkortsteori +varit på en långpromenad med vovven så nu kan jag med andra ord med gott samvete fortsätta titta på Brison Brek. Nu är jag på avsnitt 20, alltså är snart hela säsong 1 slut, så himla bra! Betydligt bättre än Orange is the new black tycker jag faktiskt, det händer så mycket mer i Brison Brek och det känns mer på riktigt... Även om det är lite väl spännande ibland, man blir ju helt sönderstressad!

Jag behöver någon som behöver mig.

 

Jag trodde du kommit för att möta mig
Men halvvägs i luften såg jag att jag misstagit mig 
Du vände dig om fast du hade bett mig hoppa,
fast du hade viskat -kom 

 

Du lämnade mig ensam
Och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp
Var att synas, att bli sedd

 

Jag har ledsnat på att vänta
Behöver nån som behöver mej

 

Säg, följ nu med, ta min hand
Du ska inte behöva vandra
ensam något mer

 

Säg att du begriper, att du förstår och allt det där
säg att du har känt precis såhär ibland

 

Säg, turen vänder ska du se
Andas in och andas ut
Orkar jag så orkar du.


Jag låtsades att jag var ekonomiskt oberoende förra veckan.

 
Det slutade lite såhär↑ Och lite, ganska mycket värre men vi kan låtsas att det där var allt jag köpte så känns det lite bättre för mig. Jag tror att rätt många har det här problemet, det är liksom så lätt att klicka hem saker man vill ha från nätet. Sen är det väl lite av en självmedicinering, att handla grejor för att försöka fylla det tomma hålet i sitt hjärta. Det kan låta lite överdramatiserat men jag tror att det ligger något i det i mitt fall...
 
Men jag har faktiskt fått tillbaka över 3 tusen på skatten och då tänkte jag lite att jag köper det jag vill ha tills pengarna är slut... Det är väl det som är meningen med skattepengarna tänkte jag. Nu är jag dock ganska fattig men det var faktiskt värt det då jag är så nöjd med allt jag köpte, speciellt med produkterna från lush. Jag kan verkligen rekommendera deras hårprodukter, jag har haft extremt mycket problem med fett/torr hårbotten och jag har i princip testat ALLA shampoos & balsam som finns i det här landet... Jag vill inte ens tänka på hur mycket pengar jag lagt ner på hårprodukter och ingenting har fungerat. Jag hade nästan gett upp.
 
Men med det från lush är mina problem helt magiskt borta -Äntligen något som fungerar och håller vad det lovar! Jag tror att i princip allt därifrån är bra grejor, men just jag köpte Jungle/Jumping Juniper och Roots. Det bästa av allt är att inga av produkterna är testade på djur =++++! https://www.lush.se/

Jag sänder en tanke till dig som ligger sömnlös inatt.

 
 
 
 
Är du en av dem som var där när det hände
Eller saknar du nån du en gång trodde du kände
Är du en av dem som gråter när ingen ser på
Är du en av dem som berörs ändå
 
Jag ser mig i spegeln med ögon röda av gråt
Jag tänker hur gick det till, hur bar dem sig åt
 
Aldrig mer ung, eller aldrig mera fri
När det handlar om barn har vi rätt att ta nåns parti
Men ni vet hur det känns när röda ögon ser svart
Och jag sänder en tanke till dig som ligger sömnlös inatt
 
Alla som vill ta en stund att fundera
När ska vi göra mod av sorgen och börja agera
Nu städar man gatan och snart försvinner alla spår
Och vi fortsätter att växa fast han förblir sexton år
 
Det kan aldrig göras ogjort det där som hände ikväll
Nej, det kan aldrig göras ogjort det där som hände ikväll.

Nu har mitt liv fått mening igen.

 
Jag har nämligen börjat titta på Prison break, från ett fängelse till ett annat! (Varför känns mitt liv sjukt meningslös när jag berättar det här? Deprimerande...) Men annars så händer inte så mycket i mitt liv, försöker träna lite på körkortsteorin varje dag och det går faktikt bättre nu som tur är, även om det är en bit kvar.
 
Något annat positivt är att original läraren (Kan man säga så?) har kommit tillbaka till distansutbildningen, jag har dock fortfarande inte fått något rättat men jag hoppas verkligen att jag får det innan veckan är slut. Sedan blir det väl skype-samtalet, det måste finnas med ett sånt i minst varje kurs så det lär hon nog inte överge trots att vikarien försvann... Även om jag ändå hoppas på det, skulle vara skönt att slippa!

We keep running but we're standing still.

 
                       
 
                                                    
                   
 

Vad är meningen med livet nu?

 
Nu har jag tittat klart på serien "Orange is the new black" så nu känns det obeskrivligt tomt... Det var lite det enda roliga i mitt liv just nu. Ibörjan tyckte jag väl inte serien var jätte bra men den blev faktiskt bättre, inte som Lost men ändå en av dom bättre serier jag sett. Jag har iofs bara sett Lost, men jag kan tänka mig att det finns en hel del riktigt dåliga serier så den här var säkerligen en av dom bättre, ser fram emot fortsättningen... Nästa år. 

Djur har ingenting på cirkus att göra.

Far%20djuren%20illa%20p%C3%A5%20cirkus?
 
Jag tycker det är sjukt att det fortfarande, 2013 är tillåtet att ha vilda djur på cirkus. Det är inte rätt att djuren ska behöva sitta i små burar/fara fram och tillbaka över landet för att underhålla människor. Djuren mår inte bra av det och jo, det kan man faktiskt veta utan att ha rest med en cirkus. (Vilket cirkus direktören påstod att man inte kunde) Det är bara att läsa på om elefanters och sjölejons behov, hur dom lever i det vilda för att förstå att deras behov knappast kan tillfredsställas. Jag tycker faktiskt även att hästar, katter och andra djur ska förbjudas på cirkus trots att dom varken är vilda och exotiska i.o.m alla långa resor. Visst, djuren vänjer sig säkerligen men frågan är om dom verkligen ska behöva göra det för att människor tycker att djuren är roliga att titta på? Jag tycker inte det.
 
Det är lite märkligt att dom låter direktören för cirkusen ta diskussionen då han uppenbarligen är helt okunnig inom området. Det vet man när någon börjar jämföra husdjur med vilda, exotiska djur. "Vi har ju djur överallt, är det naturligt att ha en hund inspärrad i en lägenhet?" Sedan förstod han kanske hur dumt det lät och började istället jämföra djuren på cirkus med djurparksdjur: "Men delfinerna på kolmården då?!!" Då blev det lite mer relevant om vi bortser från resorna, som enligt mig bara är anledning nog att förbjuda djuren på cirkus. Men om vi tänker bort det -Bara för att djur har det lika dåligt eller sämre någon annanstans så blir väl inte deras sätt att hålla djur bättre? Jag förstår inte logiken.
 
Djuren har ingen egen röst, dom kan inte säga ifrån och gör i princip vad som helst för mat. Det betyder inte att vi har rätt att utnyttja dom. Djuren finns inte till för oss, för att vi ska titta på dom och underhållas. Jag har samma åsikter gällande djurparker. Att ha delfiner, tigrar och andra stora djur i pyttesmå burar är inget annat än djurplågeri. Deras behov blir inte tillfredsställda. "Men vi räddar ju djuren, i det vilda skulle dom dö ut!!" Jamen, om djuren nu inte kan leva i det vilda längre så är det väl bättre för dom att dö ut? Om man nu tänker på djurens bästa. Deras bästa är definitivt inte att sitta i små burar, resa långt för att sedan stå på två ben & kasta runt bollar, om och om igen för underhålla oss.
 
Jag hoppas att både vilda djur på cirkus och i djurparker i framtiden kommer att försvinna. Om man vill se exotiska djur så kan man alltid spara några cirkus/djurparks resor och åka utomlands för att se dom i det vilda. Jag tycker personligen att djur är roligare att titta på i sina naturliga miljöer. Inte minst för att man då med säkerhet kan veta att djuren inte utnyttjas av människor, eller mår dåligt på grund av dom.

Det är min osäkerhet, du kan kalla det ångest.

 
Igår såg jag Petter live, han var väldigt bra! Jag älskar att gå på konserter, det är så härlig stämning. (om vi bortser från dom som sjunger med (läs:skriker) & vinglar runt) Jag hade dock hoppats på att han skulle köra lite fler låtar från det nya albumet. Det var också lite otur att det blev värsta ovädret, när det varit sol hela dagen. Det var väl å andra sidan ganska tur då vi kunde gå längre fram när folk flydde... Först stod vi vid det första fotot, vilket kändes lite väl långt ifrån.
 
Inte såg jag någon jag "kände" heller vilket jag tycker är skönt, brukar nästan alltid göra
det så fort jag går utanför dörren. Världens minsta stad.

Årets varmaste dag.

 
Sommaren(Värmen) kom ganska sent i år, det är först den här veckan som det blivit sådär galet varmt här i södra Sverige. Nästan för varmt om ni frågar mig som inte är ett så jätte stort fan av 20+ värme. Men man ska väl inte klaga... Snart kommer snön. Så vi har passat på att bada idag. (Jag & min hund) Eller ja, det var väl snarare så att min vovve doppa tassarna och jag titta på. Badkrukor som vi är! 
 
Det blev inte mycket mer spännande än så, jag såg dock himla många båtar åka förbi, skulla så gärna vilja ha en... Helst en sån man typ kan bo i, gå in under liksom. Ser så mysigt ut. Synd att man inte bor vid havet och har någon miljon över. Då skulle jag slå till direkt!

En sann och fin dikt.

             

Jamen, det här går ju bra -.-

Det är konstigt med mig, ju mer jag tränar desto sämre bli jag (bevisligen↑)... 

Känn ingen sorg.

 
Jag fick biobiljetter på posten igår så jag valde att se "Känn ingen sorg", jag har bara hört positivt om filmen och den var faktisk bra, jag blev inte besviken trots ganska höga förväntningar. Den var kanske inte riktigt så bra som många säger; "Bästa svenska film som gjorts" enligt mig då, men jag gillade den. Filmen baseras alltså på hans låtar. Det var ett par  av dom med, gjorde verkligen filmen. Den var både rolig och lite sorglig. Absolut sevärd!
 
För något år sedan försökte jag lyssna på några av Håkans låtar men jag fastnade aldrig riktigt... Men NU, är jag helt fast. Man måste nog lyssna på några låtar, på texterna för att förstå hur bra han är, hur sjukt fina texter han skriver.